Pansarkryssaren Potemkin
(Bronenosets Potemkin) Sovjet 1925. Producent: Goskino. Regi: Sergei Eisenstein. Manus: Sergei Eisenstein och Vina Agadzjanova. Foto: Eduard Tisse. Klippning: Sergei Eisenstein. Dekor: Rachals.
I rollerna: Alexander Antonov (matrosen Vakulintjuk), Grigori Alexandrov (fartygschefen Giljarovskij), Vladimir Barskij (kapten Golikov) m fl. Längd: ca 70 minuter.
Det unga Sovjetunionen hade behov av att manifestera sin historia och sina ideal på film, och till 20-års jubileet av 1905 års revolution fick flera regissörer uppdraget att göra detta. Sergei Eisenstein hade precis fullbordat sin debutfilm Strejk (1924), och föresatte sig att filmatisera en episod av ett planerat jätteprojekt om hela revolutionen - myteriet på pansarkryssaren Furst Potemkin Tavritjeskij i svartahavsflottan. Pansarkryssaren Potemkin kännetecknas av Eisensteins montageidéer, vilka genomsyrar hans filmer. Montagen används för att intensifiera och accentuera händelseförlopp och göra bokstavliga eller metaforiska jämförelser, allt för att engagera och involvera åskådaren i förloppet. Ofta förstärks effekten av kameravinklarna och bildernas grafiska komposition, symmetri eller kontraster. Den sovjetiska överheten opponerade sig dock mot dessa grepp då de alienerade de outbildade massorna. Filmen fick ändå ett positivt mottagande i Sovjet och spreds via Berlin till resten av världen. Filmens kraft och dess propagandistiska innehåll gjorde att den totalförbjöds i flera länder, däribland Sverige. Här angavs orsaken som att filmen innehöll "upphetsande bilder" som ej fick förevisas. Hitlers propagandaminister Goebbels var imponerad och sade "Den som inte har en fast världsåskådning, kunde genom denna film bli bolsjevik!" Tack vare filmklubbar kunde de intresserade ändå få se den, och den har fått ett oerhört stort inflytande. Pansarkryssaren Potemkin fick sin officiella premiär i Sverige 1952 men visades av Uppsala Filmstudio redan 1931.
Filmen är uppbyggd i fem akter: Människor och maskar, Drama på akterdäck, Den dödes testamente, Trappan i Odessa och Mötet med eskadern, och varje akt är uppdelad i två delar - den första lugn och den andra våldsamt dramatisk. Även detta relaterar till de kompositionella motsatseffekterna Eisenstein arbetade med. Han efterlämnade endast sju fullföljda spelfilmer, bl a Oktober (1928) och Ivan den Förskräcklige I och II (1943 & 1946). En tredje del var planerad, men Stalin opponerade sig mot projektet och Eisenstein dog 1948 utan att det realiserats. Pansarkryssaren Potemkin har kallats "Filmkonstens bibel" och "Världens vackraste film". Se de vaknande stenlejonen och militärernas marsch nedför Odessas hamntrappa och döm själva.
AM