Arsenik och gamla spetsar
(Arsenic and old lace) USA 1944. Regi: Frank Capra. Manus: Julius J Epstein, Philip G Epstein efter Joseph Kesselrings pjäs. Foto: Sol Polito, A.S.C. Klippning: Daniel Mandell. Musik: Max Steiner. Scenografi: Max Parker. Produktion: Frank Capra för Warner Bros.
I rollerna: Cary Grant (Mortimer Brewster), Priscilla Lane (Elaine Harper), Josephine Hull (Abby Brewster), Jean Adair (MArtha Brester), John Alexander (Teddy "Roosevelt" Brewster), Raymond Massey (Jonathan Brewster), Peter Lorre (dr Einstein), Grant Mitchell (pastor Harper), Edward Everett Horton (mr Witherspoon). Längd: 102 min.
Teaterkritikern och inbitne ungkarlen Mortimer Brewster ska äntligen gifta sig, på självaste Halloween.
Men först måste han hälsa på sina två fastrar som bor i ett gammalt hus tillsammans med Mortimers bror Teddy. Teddy tror sedan länge att han i själva verket är president Teddy Roosevelt, och uppträder därefter. Fastrarna måste passa honom, men han är godmodig och harmlös. Av en ren slump upptäcker Mortimer under sitt besök en död man i de rara tanternas köksskänk. När han frågar dem hur detta kommer sig berättar de aningslöst att de har för vana att bjuda in ensamma äldre män på middag, ge dem fläderbärsvin spetsat med arsenik, för att sedan begrava dem i källaren. Allt som en ren välgärning förstås. Teddy hjälper till att gräva ner dem, i tron att det rör sig om utgrävningen av Panama-kanalen.
Mortimer, som nu förstår att det finns fler än en galning i familjen, försöker febrilt övertala fastrarna att sluta med sin välgörenhet, och samtidigt hindra andra från att få reda på den hemska hemligheten, inte minst sin intet ont anande fästmö. Mitt i alltihop dyker Mortimers andre bror Jonathan upp. Han är en förrymd brottsling med lynnigt temprament och nästan lika många liv på sitt samvete som fastrarna. Med sig har han sin medbrottsling, den törstige och ängslige dr Einstein, som gjort en misslyckad plastikoperation på Jonathan, vilket fått till följd att han ser ut som en sjuöres-version av Boris Karloff. Dessa två ljusskygga typer har för avsikt att gömma sig i huset efter sitt senaste brott, och passar på att dumpa ännu en döing i köket, vilket förvirrar den redan uppskruvade Mortimer, som bara vill ha dem därifrån...
Arsenik och gamla spetsar var ursprungligen en våldsamt framgångsrik scenfars som gick närmare tre år på Broadway. Frank Capra spelade in filmversionen på fyra veckor 1941, huvudsakligen med samma skådespelare som i scenversionen. Dock ej Raymond Massey, hans roll spelades på scen av Boris Karloff (!) som en extra komisk twist. P g a pjäsens enorma framgång kunde filmen inte släppas förrän 1944. Till Sverige kom den inte förrän 1949, av helt andra skäl. Censuren ansåg det vara olämpligt att göra farsunderhållning av sinnesjuka och massmord och stoppade filmen. Man anlitade t o m psykologer som förklarade att det var ytterst olämpligt för välbefinnandet att se sådana filmer, särskilt om man själv var nervklen.
EL