Processen
(Le Procés/The Trial) Frankrike/Italien/Tyskland 1962. Regi: Orson Welles. Manus: Orson Welles efter Franz Kafkas roman "Processen". Foto: Edmond Richard. Klippning: Yvonne Martin. Musik: Jean Ledrut och Tomaso Albinonis "Adagio". Dekor: Jean Mandaroux.
I rollerna: Anthony Perkins (Josef K), Jeanne Moreau (frk Bürstner), Orson Welles (advokaten), Elsa Martinelli (Hilda), Romy Schneider (Leni), Akim Tamiroff (Block) m fl. Längd: 118 minuter.
Detta är den välkända historien om hur Josef K en morgon vaknar upp och finner främmande män i sitt rum, vilka förklarar att han är skyldig och därmed arresterad. Efter detta blir inget sig likt och sökandet efter rättvisan tar över hans liv. Frågan är om han verkligen är skyldig, och i så fall till vad? Anthony Perkins har berättat att han inför sin porträttering av Josef K frågade Orson Welles om han ansåg honom vara skyldig. "Of course he's guilty! He's guilty as hell." "Of what?" frågade Anthony. "Of everything!" svarade Orson.
Anthony Perkins gör en lysande Josef K - inte nödvändigtvis som man tänkt sig honom från romanen - men hans korrekta, lite nervösa stil (som vi känner igen från Hitchcocks Psycho (1960)) passar perfekt här. Welles har placerat Josef K i en mycket expressionistisk omgivning, med ett intrikat skuggspel och enorma labyrintlika interiörer.
Regissören har sagt att filmen handlar om individens undertryckande i det moderna samhället och hans maktlöshet inför det absurda i tillvaron, orättvisan, tillfälligheternas spel och det maskineri som krossar honom. Detta exponeras väl i bilderna, och Josef Ks vedermödor ter sig som mardrömmar, mycket på grund av just den expressionistiska och överdimensionerade dekoren. Det är här filmen skiljer sig mest från boken, som ju är mycket nykter och precis och låter det absurda ta plats i en vardaglig verklighet. Historierna skiljer sig på flera punkter, främst vad gäller olika personers betydelser, och en del händelser har ändrats. Orson Welles sätter sin signatur på filmen, som vanligt, med sin berättarröst till den inledande lilla fabeln. Det här är Orson Welles Processen och inte Franz Kafkas.
AM