Att angöra en brygga
Sverige 1965. Regi: Tage Danielsson. Manus: Hans Alfredson, Tage Danielsson. Foto: Martin Brodin. Klippning: Carl-Olov Skeppstedt. Musik: Lars Färnlöf, Charles Redland, Evert Taube. Scenografi: Rolf Boman. Produktion: AB Svensk Filmindustri.
I rollerna: Monica Zetterlund (Berit), Gösta Ekman (Lennart), Katie Rolfsen (Berits mamma), Hans Alfredson (Garbo), Birgitta Andersson (Mona), Lars Ekborg (Kalle), Tage Danielsson (direktör Olsson), Hatte Furuhagen (Walter). Längd: 102 min.
Semester kan vara en tragikomisk upplevelse; så gott som alla har upplevt åtminstone något tillfälle då en efterlängtad tid av rekreation förvandlats till ett ofrivilligt komiskt helvete - vare sig det rört sig om husvagnar, charterresor eller sommarstugor. Kanske gäller detta svenskar i speciellt hög grad; efter månader av kyla, snömodd och vardagslunk längtar alla efter en karnevalsmässig befrielse under solen - och så blir det bara fel. Få saker kan skildras så underhållande på film, och många filmare har också försökt fånga svensk semesterhysteri. Lasse Åberg startade en hel serie med Sällskapsresan, och Kjell Sundvall lyckades speciellt bra att skildra det speciella inferno som kan uppstå i en husvagn i Vi hade i alla fall tur med vädret... Men den mest uppskruvade och surrealistiska skildringen på film av svenskarnas sommarbesatthet är nog Hasse&Tage-filmen Att angöra en brygga. Semester över huvud taget är tillräckligt allvarligt som det är. När kräftor och sprit är inblandade blir situationen, som vi alla vet, desperat.
Tre personer befinner sig på den ultimata idylliska skärgårdsön, Ensamholmen, tillsammans med kräftorna. Tre personer är på väg till Ensamholmen per båt, med brännvinet. Så långt är allt gott och väl. När båten och därmed spriten vurpar och blir stående på ett grund, långt från de törstiga tre, utbryter panik och mer eller mindre väl genomtänkta försök att föra sprit till kräftor, och de två sällskapen tillsammans. Detta är hela filmens handling. Ur detta utvinner Tage Danielsson, regissören, en orgie av fånig och oemotståndlig slapstick som nästan för tankarna till Semestersabotören av Jaques Tati, en annan berömd semesterskildring på film. Gösta Ekman och Monica Zetterlund, som befinner sig på ön tillsammans med en bindgalen dragspels- och judokunnig svärmor, vill rädda de skeppsbrutna med hjälp av en eka, som tyvärr ägs av den folkilskne fiskargubben Garbo (Hasse Alfredson) som talar skärgårdens mest obegripliga dialekt, hyser en varm kärlek till Esther Williams, och lånar sitt kroppsspråk från tusen tuffa Hollywood-filmer. Medan man försöker stjäla ekan med de bästa rififimetoder, och Gösta Ekman blir allt illare tilltygad, jäser missnöjet på båten och konspirationsteorierna frodas. Lars Ekborgs kontrollfreak till kapten, komplett med överdriven seglarklädsel, försöker hålla ordning och föra kommando, men har inte en aning om vad som bör göras; Birgitta Andersson stoppar läckor med korvar, och regissören själv, som den olycksalige direktör Olsson, tillbringar större delen av filmen avsvimmad. Allt slutar naturligtvis i total apokalyps, vitsigt avslöjad i filmens svartvita prolog och epilog. I övrigt är filmen i färg, ett slags soliga bossanovapasteller som nog är typiska för många 60-talsfilmer, men just här känns väldigt svenska. Hasse&Tage visar sig väl förtrogna med mängder av filmiska klichéer och traditioner, och driften med dessa förhöjer filmens hysteriska stämning ytterligare.
Att angöra en brygga är något så ovanligt som en klassisk svensk komedi. Den var bara AB Svenska Ords andra film, men pekade redan mot filmer som Mannen som slutade röka och Picassos äventyr, som drev surrealismen ännu längre, och visade att Hasse Alfredson och Tage Danielsson var ovanliga filmskapare i svensk filmhistoria.
EL