U na gi. Japan 1997. Regi: Shohei Imamura. Maus: Shohei Imamura, Daisuke Tengan, Motofumi Tomikawa efter romanen Glimmering in the Dark/Yami Ni Hirameku av Akira Yoshimura. Foto: Shigeru Komatsubara. Klipp: Hajime Okayasu. Musik: Shinichirô Ikebe. I rollerna: Koji Yakusho (Takuro Yamashita), Misa Shimizu (Keiko Hattori), Mitsuko Baisho (Misako Nakajima), Akira Emoto (Tamotsu Takasaki), Fujio Tsuneta (Jiro Nakajima), Sho Aikawa (Yuji Nozawa), Ken Kobayashi (Masaki Saito), Sabu Kawahara (Seitaro Misato), Etsuko Ichihara (Fumie Hattori), Tomorowo Taguchi (Eiji Dojima), Chiho Terada (Emiko Yamashita) mfl. Längd: 110 minuter.
|
Sitt förflutna kommer man inte ifrån. Just när man tror att man klippt alla band, sopat igen alla spår, står det förflutna där på tröskeln och vill in.
Den grå, omärklige tjänstemannen Takuro Yamashita begår ett oförlåtligt brott, brutalt, vidrigt. Väl ute ur fängelset många år senare börjar han konstruera en ny tillvaro i skymundan. En liten avlägsen by, ett jobb som frisör, en osynlig existens. Den enda som står honom nära är den ål han fått med sig från fängelset. Men så hittar han en döende kvinna på ett fält. Hon försökte ta sitt liv. Han räddar henne. Kan de liv han släckt uppvägas av det liv han räddar?
Shohei Imamuras film Ålen påminner om en del filmer från den franska film noir-perioden på 1930-talet där huvudpersonen rör sig i en skuggvärld av existentiella tvivel och mörka insikter. Typiskt var det då Jean Gabin och en stark kvinna av tvivelaktig heder, ett antal udda bifigurer, en dyster plats, ett tragiskt livsöde. Den lilla fladdrande lågan, livsgnistan, får kämpa mot övermäktiga yttre villkor och inre förvivlan.
Imamura låter titelns ål stå som symbol för denna gnista, den kontinuerliga, kämpande existensen. Detta märkliga djur som simmar runt halva jorden för att föra livet vidare. Och den kommer alltid tillbaka till sitt upphov. Liksom ens förflutna, tyvärr.
NB
|