Bowling for Columbine

”Morgonen den 20 april 1999 var som många andra mornar i Amerika. Bonden skötte sin åker, mjölkbudet ställde mjölk på vår trappa och presidenten bombade ett nytt land som vi inte kunde uttala namnet på. I en liten stad i Colorado gick två pojkar och bowlade klockan sex på morgonen.”

De som har sett serien Michael Moore’s USA på TV och/eller läst boken Stupid White Men har väl vid det här laget förstått att det här är en vass samhällskritiker som inte drar sig för något för att bevisa sin sak. Michael Moore är mannen som skickade ut en mexikansk marachiorkester för att spela serenader på ett Ku Klux Klanmöte och som uppvaktade tobaksbolag med en kör som sjöng julsånger, en kör i vilken samtliga medlemmar är före detta storrökare som lider av strupcancer. Han har också låtit skicka ut tre irakier som vapeninspektörer för att kontrollera om USA har massförstörelsevapen.
Bowling for Columbine handlar om hur Amerika är besatt av vapen och vilka konsekvenser det ger. Michael Moore försöker ta reda på anledningen till att två tonårspojkar i Littleton, Colorado, sköt ihjäl tretton människor och sedan tog sina egna liv. Han vill veta vad som ligger bakom det amerikanska vardagsvåldet. Idén till filmen bottnar i det faktum att vapengalningarna i USA inte är några mystiska monster, de finns överallt, även bland Moores egna grannar och vänner. Det är med en sedvanligt lättsam ton Moore tar sig an det här ämnet men allvaret lurar hela tiden under ytan. Filmen innehåller scener som är både gripande och obehagliga och en stor del av de fakta som kommer fram är verkligen inte särskilt lätt att skratta bort. Men trots detta så lyckas ändå Moore få sin publik att skratta åt eländet. Det överdimensionerade våldet i USA är bara så dumt. I en scen besöker Moore en bank som skänker ett gevär till varje kund som öppnar ett konto. Hur skulle det se ut på Nordea?
”Om någon annan hade gjort filmen så hade det blivit ’Nu ska vi ställa ut vapengalningarna och garva åt dem’. Men folk går inte på bio för att få stryk eller för att höra på en föreläsning. Folk går och ser bra filmer eftersom de tycker om att få sig en tankeställare och framför allt därför att de vill bli underhållna.” (Michael Moore)
IDA (International Documentary Association) utsåg 2002 Bowling for Columbine till världens bästa dokumentärfilm någonsin (Roger och jag, en tidigare Michael Moore dokumentär, kom på tredje plats).
KHÅ