De barbariska invasionerna

Allmän sjukvård som inte länge fungerar. Men där den med välfylld plånbok alltid kan få vård. Korrumperade fackföreningar bara intresserade av sina medlemmars intressen. Ungdomliga förhoppningar om ett bättre samhälle som svikits. Generationskonflikter, etc.

Detta skulle kunna vara en beskrivning av Sverige, eller vilket industriland som helst, idag, och är det väl också. Men det är några av utgångspunkterna för den franskspråkige kanadensaren Denys Arcands film De barbariska invasionerna. Arcand fick sitt genombrott med Det amerikanska imperiets fall (1986) där en grupp intellektuella diskuterar livet, kärleken och politiken, medan de avnjuter den ena kulinariska festen efter den andra. Cirka 20 år senare har en i gänget drabbats av cancer och hamnar på sjukhus, de andra besöker honom och samtalen fortsätter, och i viss mån det kulinariska festandet. Om sina intentioner och sin film säger Arcand, intervju DN 27/11 -03: ”Jag har gång efter annan försökt skriva om döden, med en särskild varm känsla, men misslyckats. Men för två år sedan kom jag ihåg rollerna från Det amerikanska imperiets fall och tänkte att kanske skulle jag försöka med dem? Vad hände med dem egentligen? När jag kommit så långt var det inte svårt att skriva manus.

De barbariska invasionerna kan ses som en satir över det moderna samhället där kulturen lever i ett skymningsland (få läser Dante, Chaucer, Montaigne och andra klassiker) och pengar är det enda som inger respekt och makt. – Vi lever i en värld där amerikanerna styr världen och kommer att göra för en lång tid framöver, vilket påverkar resten av världen. USA är ett stort land med en stor armé och du kan var vän med USA och då är de vän med dig, men om du är ovän med dem blir det krig. Det är ingenting du och jag kan påverka – så ser det ut. Vi får försöka leva med det och använda vår intelligens så bra vi kan, menar Denys Arcand.

HE