Sacha Guitry tillhör väl inte de idag mest kända filmskaparna. Guitry var från början teaterman som skrev och spelade i mängder av kvicka komedier under första halvan av seklet. Han gjorde också en hel del filmer, han skrev regisserade och spelade oftast huvudrollen själv. Som en av hans främsta filmer brukar räknas Jag är en falskspelare, 1936. Filmens berättarstruktur imponerade på en av den moderna filmens främste representanter för ett uppbrytande av konventionellt berättande, Alain Resnais.
Under 2:a världskriget stannade Guitry kvar i Paris och han umgicks med tyska officerare, något han anklagades för efter befrielsen, utan att få något kännbart lagligt straff. Guitrys svar på anklagelserna blev en film om an av historiens främste överlevare, eller om man så vill en av dess flitigaste kappvändare, Talleyrand.
Denne började som präst, arbetade sedan för revolutionen, var Napoleons utrikesminister, och överlevde även dennes fall. Historiens dom faller ofta hård över gestalter som Talleyrand och Guitrys val av lätt förtäckt försvarsinlaga kan förvåna. Men han lyckades och fick sina landsmäns förlåtelse och fortsatt med filmer och pjäser fram till sin död 1957.
HE