Dag och natt

(Danmark/Sverige [?] 2004)
Regi: Simon Staho. Manus: Staho och Peter Asmussen. Foto: Kim Högh. Musik Joachim Holbeck. Spel: Mikael Persbrandt (Thomas), Sam Kessel (Emil), Maria Bonnevie (Sarah), Michael Nyqvist (Jacob), Lena Endre (Anna), Hans Alfredson (bilisten), Pernilla August (Eva), Fares Fares (Kristian), Marie Göranzon), Tuva Novotny (Desire), Erland Josephson (berättaren).
Längd: 90 minuter.


Vissa skådespelare kan ibland bli alltför förknippade med en viss typ av roller, eller en viss rollkaraktär. Exempelvis har många amerikanska skådespelare i framgångsrika TV-serier svårt att bryta sig loss och göra något annat. Inom den svenska filmproduktionen råder det för närvarande en överproduktion av polisfilmer, och värre blir det. Under våren 2005 planerades det inspelning av ett 40-tal nya polisfilmer. Tala om kreativt nytänkande. 

 I alla dessa svenska polisfilmer är det vissa skådespelare som återkommer ofta, och ibland kan man kanske tycka att de inte borde riskera sin konstnärliga integritet och talang i så stor utsträckning. Om du nu har något av det ena eller andra.

Mikael Persbrandt har kanske spelat snut lite för ofta. Det är därför förståeligt att han vill ta sig an något annat och annorlunda. Dag och natt är så långt från yttre aktion man kan komma. Persbrandts karaktär tillbringar hela filmen i förarsätet i en bil. Det är sista dagen i hans liv, och han konfronteras med olika människor ur sitt förflutna. Avslöjar vad som kommer att hända gör en berättarrösta i filmens inledning.

Dag och natt är den danske regissörens andra långfilm. Han har tidigare samarbetat med Persbrandt i kortfilmen Nu 2002. Om sina intentioner med filmen skriver han i filmens pressmatrial:

”Som utlänning betraktar jag naturligtvis landet med en annan blick än en infödd. Man lägger märke till vissa saker när man står utanför. Saker som kanhända inte är helt representativa, men som ändå fångar blicken. Människor som sliter och släpar – alldeles som huvudpersonen i filmen – för att få råd att köpa en stor bil och en dyr villa. Men till vilket pris? Människor i samma familj som nästan aldrig träffas. Människor som är tillsammans, men som hellre ville vara på egen hand. Människor som pratar och pratar, men som aldrig riktigt pratar med varandra.

Därför var det också intressant för mig att få veta att en väsentlig orsak till självmord är att man ofta inte har någon att prata med. Eller kanske riktigare: för att det inte finns någon som har tillräckligt med tid eller överskott för att lyssna. Varje år tar 1 500 svenskar sitt eget liv. Var sjätte timma begår en svensk självmord. Varje år sker 15 000 självmordsförsök i Sverige. I världen begår 1 miljon människor självmord varje år. Oavsett land har tystnaden tydligen sitt pris.”   

HE

 

© Uppsala Filmstudio