(Tyskland 2003)
Regi: Michael Schorr. Manus: Michael Schorr. Foto: Axel Schneppat.
Klippning: Tina Hillmann. Musik: Dirk Niemeier, Thomas Wittenbecher.
Scenografi: Natascha Tagwerk. Producent: Jens Körner.
I rollerna: Horst Krause (Schultze), Harald Warmbrunn
(Jürgen), Karl Fred Müller (Manfred), Ursula Schucht
(Jürgens fru), Hannelore Schubert (Manfreds fru), Leo Fischer
(musikklubbens ordförande), Loni Frank (Schultzes mor),
Rosemarie Deibel (fru Lorant), Hans-Peter Rössiger
(läkaren), Wilhelmine Horschig (Lisa) m fl
Längd: 114 min.
Det finns filmer där ingenting speciellt utöver det vardagliga förekommer, och som ändå har ett svårgripbart, nästan magiskt skimmer över sig. Det är mycket svårt att åstadkomma, ingen vet egentligen hur det går till, och när man ser dem kan man inte sätta fingret på vad exakt som skapar skimret, bara att det finns där.
Schultze gets the blues är en sådan film. Somliga kritiker har jämfört den med Roy Anderssons Sånger från andra våningen. Man förstår varför, men det är samtidigt missvisande; den stillastående kameran och de långa tagningarna är snarlika, men Sånger är en starkt stiliserad film med en djupt pessimistisk atmosfär. Schultze är precis tvärt om.
Historien om den friställde östtyske gruvarbetaren herr Schultze som av en slump upptäcker cajun-musiken, gör skandal genom att bryta mot bygdens stolta umpa-bumpa-tradition, och till slut ger sig av in i den djupa söderns träskmarker för att få höra musiken igen har en närmast mystisk ton. På sätt och vis är det den heliga Graalen som den godmodige herr Schultze söker på sitt vardagliga och spontana vis när han töffar upp för floden i sin lilla båt, vägledd av tonerna från avlägsna cajun-dragspel och lukten från inbjudande jambalaya-grytor. Människorna han möter på vägen är alla mycket vanliga, och samtidigt inte. Vardagen och världen är också vanlig, och samtidigt surrealistisk, melankolisk, oändligt vacker.
Filmen vann ganska oväntat juryns pris på Stockholms filmfestival 2003. Den var en förbisedd kandidat som trots allt slog mer uppenbara rivaler med sin stillsamma och sällsamma magi.
EL