Se mig

Comme un image (Frankrike 2004)
Regi: Agnès Jaoui .Manus: Jaoui och Jean-Pierre Bacri. Foto: Stéphan Fontane. I rollerna: Marilou Berry, Agnès Jaoui, Jean-Pierre Bacri, Laurent Grevill, Virgine Desanouts, Keine Bouhiza, Grégoire Oesterman.
Längd: 110 minuter.



Att ta sig an,och klara av flera olika tunga uppgifter i filmskapndet är det inte alla som klarar av. En som hela tiden tagit på sig flera arbetsuppgifter och med bra resultat klarat av det är den franska filmskaparen Agnès Jaoui. Från början skådespelerska började hon på 90-talet skriva filmmanus, tillsammans med Jean-Pierre Bacri, bland annat för regissören Alain Resnais. Hon debuterade som regissör med I andras ögon, 1999. 

 Se mig utspelar sig i franska intellektuella kretsar. En uppburen fransk författare har svårt att se sin överviktiga 20 åriga dotter. Han är fullt upptagen av att vårda sin position som intellektuellt lejon, och hantera sin nya unga smala fru.

Bland sina förebilder som filmskapare nämner Jaoui: ”Alain Resnais är min förebild när det gäller regi. Han har en förmåga att få varje skådespelare att känna sig älskad, viktig och exakt rätt för rollen. Han är bestämd, mjuk i sitt sätt och visar respekt för sin medarbetare. Hans ödemjukhet är min ledstjärna” (Sydsvenskan 9/1, 05).

Hon kommer även in på en annan förebild i en intervju i programbladet för Stockholms filmfestival 2004, av Anders Dahlbom. Hon får frågan: 

”Känner dina vänner igen sig själva? [I karaktärerna i dina filmer]

– Ibland. Men du vet, ofta kan det vara svårt att känna igen sig själv. Det är enklare att känna igen grannen eller en bekant.

Se mig är precis som I andras ögon en dramakomedi. Det är i den genren hon känner sig hemma, säger hon. När jag jämför känslan i Se mig med Woody Allens sjuttiotalsfilmer blir Jaoui väldigt glad.

– Det är en stor ära att bli jämförd med honom. Jag är uppfostrad av Allen, även om han inte vet om det själv, skrattar hon.

– Jag såg hans filmer om och om igen när jag började i branschen. Min egen utbildning var att se hur han använde kameran och hur han använde olika typer av tagningar.”

HE

 

© Uppsala Filmstudio