8 kvinnor

8 femmmes. Regi: François Ozon. Manus: Ozon, Marina de Van, fritt efter pjäs av Robert Thomas. Foto: Jeane Lapoire Musi: Krishna Levy.  I rollerna: Danielle Darrieux, Catherine Deneuve, Fanny Ardant, Isabelle Hubert, Firmine Richard, Emmanuelle Béart, Virginie Ledoyen, Ludivine Sagnier. Prod: Olivier Delbosc, Marc Missonnier, France 2 Cinéma, Mars Film, Frankrike 2001. Längd: 110 minuter.




 

François Ozon har på relativt kort tid blivit en av fransk films mest omskrivna och uppskattade regissörer. Han föddes 1967 i Paris och har studerat filmvetenskap. Under 1990-talet började han göra kortfilmer. Långfilmsdebuten kom 1998 med Sitcom. Hans genombrott kom med Under sanden (2000). Charlotte Rampling spelar en lärare vars man försvinner under en simtur. Med denna film erkändes Ozons förmåga att skapa stora kvinnoroller och även ge inte helt unga skådespelerskor bra roller. Ozon har verkligen med sina filmer gjort ett skarpt inlägg mot alla former av åldersförtryck som i allt för stor utsträckning florerar i dagens samhälle.

Det var Under sanden och den roll han skapade för Charlotte Rampling som gjorde att Ozon kunde få ihop sin fantastiska ensemble för 8 kvinnor. Födelseåren för de olika aktriserna sträcker sig från 1917 till 1980. Alla ville arbeta med Ozon.

 Filmen är upplagd som en klassisk deckare. Ett isolerat sällskap i ett avskilt hus på landet, ett mord, någon måste vara skyldig? Men Ozon gör något mycket mer, och mer komplext av historien. Filmen är en hyllning till 50-talets Hollywood, och regissörer som Douglas Sirk och Vincente Minnelli. Kläder och dekor anknyter till denna tidsepok. Men mycket i filmen är förankrat i dagens värld, flera av de inblandades sexuella preferenser hade aldrig tillåtits i en 50-talsfilm. Filmen har även musikaliska inslag, var och en av de 8 kvinnorna sjunger en sång som återspeglar deras inre karaktär. Det är som i en bra musikal där sången, musiken och dansen blir en integrerad del av handlingen.

Tycke och smak skall inte diskuteras brukar det heta. Men det är det vi ständigt gör när vi skriver och tycker om konst, film. Idag när allt för många filmer ser ut som slarvigt ihopklippta sekvenser av kasserade tagningar från klipprummets golv är det en njutning att se en film som 8 kvinnor. Välskrivna roller förvaltade av storslagna skådespelerskor. Medvetet arbete (eller arbete) med dekor, kläder och musik. Ett foto där det går att se vad som sker. Allt detta integreras till en intressant film. Det är förhoppningsfullt för filmens framtid att det finns filmskapare som François Ozon.

HE

 

© Uppsala Filmstudio