A bittersweet life

”It’s like Melville meets Kill Bill.”

 (Kim Jee-woon försöker sammanfatta A bittersweet life för journalisterna i Cannes)

Det går bra för koreansk film just nu. Chan-wook Parks hämndtrilogi, med Old boy i spetsen, står snart i var mans DVD-hylla och på biorepertoaren dyker det titt som tätt upp koreanska pärlor. Ett av årets mest omtalade verk är Kim Jee-woons A bittersweet life. Han har tidigare uppmärksammats för sin suggestiva rysare A tale of two sisters, men frågan är om inte denna hårdkokta gangsterrulle blir hans slutgiltiga biljett till internationell framgång.

Liksom Parks trilogi kretsar A bittersweet life kring vedergällning av det brutalaste slaget. Den välklädde ynglingen Sun-Woo är en fulländad lakej i Seouls undre värld. Iskall på ytan men en explosiv kampsportsmaskin när situationen så kräver. Maffiabossen Mr. Kang anförtror honom hedersuppdraget att nysta i flickvännens eventuella vänsterprassel, men när kärleksaffären visar sig vara ett faktum fattar Sun-Woo ett ödesdigert beslut. Han låter flickvännen och älskaren löpa. Mr. Kang ser inte med blida ögon på detta svek och vänder sig mot den forne underhuggaren.

Intrigen kan förefalla vara i tunnaste laget, men som så ofta är fallet med asiatisk film finns här fler lager än vad man först kan ana. A bittersweet life är inte bara en bländande stilövning att vila ögonen på – den rymmer även humor, melankoli och existentiella frågor kring livets skönhet. ”Film noir står för allt som är ljuvligt och vackert med film, samtidigt som den får oss att undersöka vårt inre och fundera över livets mörka sidor” menar Kim Jee-woon, och det märks tydligt att han hämtat inspiration från denna genre. På ett lekfullt sätt, ska tilläggas. Jee-woon leker med film noir, westernklichéer och serietidningsestetik likt ett barn som kommit över en hög neonfärgade kladdkritor. Resultatet är en visuellt fulländad fantasi som du verkligen bör passa på att se på stor duk. Ta chansen och gör det nu innan amerikanarna får för sig att välsigna oss med ännu en onödig och tandlös remake.

FS