Wonderland

Storbritannien 1999. Regi: Michael Winterbottom. Manus: Laurence Coriat. Producent: David M. Thompson och Stewart Till. Foto: Sean Bobbitt. Klippning: Trevor Waite. Musik: Michael Nyman. I rollerna: Sherley Henderson (Debbie), Gina McKee (Nadia), Molly Parker (Molly), Ian Hart (Dan), John Simm (Eddie), Stuart Townsend (Tim), Kika Markham (Eileen). Längd: 108 min. Video.




 

Få nutida regissörer är lika produktiva och genreöverskridande som britten Michael Winterbottom. Minst en film per år, gärna två. Kostymdramatik, krigsskildringar och science-fiction om vart annat. Alltjämt utan att tumma på kvaliteten. Under våren har han varit dubbelt aktuell på svenska biografer, dels med den säregna komedin Tristram Shandy och dels med dokumentären The road to Guantánamo. Som grädde på moset har filmstudion nu nöjet att presentera en tredje premiär – den  förbisedda pärlan Wonderland, som faktiskt aldrig tidigare visats på bio i Sverige.

Wonderland är på sätt och vis Winterbottoms mest typiskt brittiska film. En regnig och vardagsnära  skildring av brittisk arbetarklass när den är som mest miserabel. Handlingen kretsar kring tre systrar och deras familjer i London. Alla söker de efter något eller någon som kan bringa ljus i deras mer eller mindre mörklagda liv. Mitt i det kompakta eländet spirar dock en mänsklig värme som gör att man verkligen tar dessa sargade karaktärer till sitt hjärta.

Filmens alldagliga teman, det gryniga fotot och den skakiga handkameran fick mången recensent att ropa ”Dogma!” långt innan eftertexterna börjat rulla. Den som synar Wonderland i sömmarna märker dock att den ligger ganska långt ifrån det danska manifestets strikta regelverk. Realismen punkteras stundtals av slow-motion effekter, experiment med färgade linser och suggestiv bakgrundsmusik signerad Michael Nyman. Tilltag som skulle få renläriga dogmatiker att se rött. Winterbottom har sagt att han finner tillfredsställelse i att inkludera element som går på tvärs med en films grundläggande idé och ger publiken lite annorlunda infallsvinklar på berättelsen. Vi som lärt oss älska Nymans musik, bl.a. genom hans långa samarbete med Peter Greenaway, är naturligtvis tacksamma för denna bångstyriga inställning.

Wonderland är enligt många en av höjdpunkterna i Winterbottoms brokiga karriär. Sorgsen men samtidigt väldigt vacker, vardaglig men stillsamt poetisk. Det finns således inga godtagbara ursäkter för att missa denna exklusiva visning.

FS

 

© Uppsala Filmstudio