Habanera

Zarah Leander sitt tyska genombrott melodramen Till främmande hamn (Zu neuen Ufern, 1937). Filmen som skildrade den oskyldigt dömda sångerskan, som deporteras till Australien, regisserades av Detlef Sierck. Denne i uppdrag att även göra Leanders nästkommande film, vilket blev ännu en melodram i ländsk, exotisk miljö, La Habañera. Det blev Siercks sista i Tyskland. Med sina vänstersympatier fann han att det var alltför lågt i tak i ateljéer och han fann det gott att emigrera till USA han ändrade sitt namn till Douglas Sirk. I Hollywood skulle han bli filmmelodramens store mästare med höjdpunkter som Morgondagen (All that heaven allows, 1956) och Den stora lögnen (Imitation of life, 1959).

Det var filmer som allmänt bespottades av sin tids kritik mensom blivit omvärderade många håll sedan dess. R W Fassbinder skrev en uppmärksammad essä om Sirk, han betygade sin stora uppskattning och Sirk tillhör otvivelaktigt dem som mest inspirerade Fassbinder (essän finns i svensk översättning i Filmhäftet [1978], omtryckt i antologin Play it again, Sam).

Sierck (Sirk) var egentligen av danskt ursprung men kom tidigt till Tyskland utbildning inom drama och teater och det var som teaterregissör han sina första framgångar. Som sådan var han inspirerad av Max Reinhardts speciella stil, vilket märkbart även i filmerna. Dessa utmärks av en full iscensättning speciellt användandet av scenografiska detaljer blir viktig att föra fram det bärande idéinnehållet.

Ingen har som Sirk kunnat ge en total och övertygande bild av andefattigdomen och alienationen i den amerikanska övre medelklassen. En som t ex Den stora lögnen särskilt framgångsrik därvid. skildras hur jakten efter materiell lycka i längden förkväver det rent mänskliga konflikten mellan samhällets förkvävande konventioner och mer genuina värden och känslor ett genomgående tema i Sirks filmer. Det ger dem (liksom Fassbinders filmer) en inte helt synlig men överväldigande sprängkraft.

PQ