Regi: John Farrow. Manus: Frank Fenton, Jack Leonard efter novellen ’Star Sapphire’ av Gerald Drayson Adams. Produktion: Robert Sparks, RKO — A Howard Hughes Presentation, USA 1951. Foto: Harry J Wild. Ljud: John Tribby, Clem Portman. Musik: Leigh Harline. Sången ’Five Little Miles from San Berdoo’ av Ben S Coslow, ’You’ll Know’ av Jimmy McHugh och Harold Adamson. Scenografi: Albert S D’Agostino. Dekor: Darrell Silvera, Ross Dows. Kostym: Howard Greer. Klipp: Eda Warren, Frederic Knudtson. Skådespelare: Robert Mitchum (Dan Milner), Jane Russell (Leonore Brent), Vincent Price (Mark Cardigan), Tim Holt (Bill Lusk), Charles McGraw (Thompson), Marjorie Reynolds (Helen Cardigan), Raymond Burr (Nick Ferraro), Leslye Banning (Jennie Stone), Jim Backus (Myron Winton), Philip van Zandt (José Morro), John Mylong (Martin Krafft), Carleton G Young (Hobson), Ernon Verebes (Estaban), Dan White (Tex Kearns), Richard Bergen (Milton Stone), Stacy Harris (Harry), Robert Cornthwite (Hernandez). Längd: 120 min. Orginalversion, ej svensk text.
En förvisad gangster vill återvända till USA. Spelaren Dan Milner går med på att låna ut sin identitet och mot ekonomisk ersättning lämna landet ett år. Medan han väntar i en bar vid mexikanska gränsen träffar han sångerskan Leonore Brent som reser med den avdankade filmstjärnan Mark Cardigan.
Regissören John Farrow hör inte till de mest kända av de äldre i USA verksamma filmmakarna, han har inte heller blivit föremål för någon större genikult organiserad av någon operiodiskt utkommande obskyr filmtidskrift. Farrow kom från Australien, född 1904, och hade som så många under denna tid ett brokigt förflutet innan han kom till Hollywood, han hade bland annat utgivit ett franskt-engelskt-thahitiskt lexikon. Han började som manusförfattare och gick sedan vidare till regi. Under andra världskriget gjorde han den omdiskuterade propagandafilmen Hitler & Co (The Hitler Gang, 1943) där storpolitiken blev gangsterfilm. Den stora klockan (The Big Clock, 1948) var en psykologisk deckarfilm med Charles Laughton och Farrows dåvarande hustru Maureen O’Sullivan, det var detta äktenskap som gav upphov till den idag förmodligen mera kända dottern Mia.
His kind of woman är en typisk ’film noir’. Handlingen utspelas nästan helt på natten, det hela rör sig också om människornas mörkare inre sidor som avspeglas i den yttre miljön. Filmen har den vanliga atmosfären av oidentifierat hot, som kanske finns inom människorna och som också kommer från medmänniskorna.
Huvudpersonen Milner är misstänksam; vad är det som sker med honom?, varifrån kommer faran?, vad kan han göra åt den? osv. Här finns också rena farsinslag, uppblandat med våld och aggressivitet. Allt utspelas i en gränsmiljö där ett variationsrikt och bisarrt persongalleri samlas.
HE