Cool Hand Luke. Regi: Stuart Rosenberg. Produktion: Gordon Carroll, Jalem, USA 1967. Manus: Donn Pearce, Frank R Pierson efter en roman av Pearce. Foto: Conrad Hall. Ljud: Larry Jost. Scenografi: Cary O’Dell. Klipp: Sam O’Stenn. Skådespelare: Paul Newman (Luke Jackson), George Kennedy (Dragline), J D Cannon (Society Red), Lou Antonio (Koko), Robert Drivas (Loudmouth Steve), Jo van Fleet (Arletta), Strother Martin (kaptenen), Clifton James (Carr), Morgan Woodward (Boss Godfrey), Luke Askew (Boss Paul), Marc Cavell (Rabbit), Robert Donner (Blind Dick), Warren Finnerty (Tattoo), Dennis Hopper (Babalugats), John McLiam (Boss Kean), Wayne Rogers (Gambler), [Harry] Dean Stanton (Tramp), Charles Tyner (Boss Higgins), Ralph Waite (Alibi), Anthony Zerbe (Dog Boy), Buck Kartalian (Dynamite), Joy Harmon (flickan), Jim Gammon (Sleepy), Joe Don Baker (Fixer), Donn Pearce (Sailor), Norman Goodwins (Stupid Blondie), Charles Hicks (Chief), John Pearce (John senior), Eddie Rosson (John junior), Rush Williams (vaktman), James Jester (Wickerman), Robert Luster (Jabo), Rance Howard (sheriff), James Bradley Jr och Cyril «Chips» Robinson (negerpojkar). Längd: 128 min. Svensk premiär: 22/1 1968, China, Fanfaren, Fontänen (Stockholm).
I vår byråkratiska tid skall allting stoppas och sorteras in i sitt speciella fack, detta gäller naturligtvis även filmen. Varje film kan sorteras in i en viss genre, exempelvis gangsterfilm, vilda-västern, musical osv. Detta insorterande har till en naturlig följd att det uppstår en massa ”gränsfall”. En speciell genre man, om man så vill, kan urskilja är fängelse-'och lägerfilmen. Somliga hävdar att detta är en underavdelning till gangsterfilmen, men gränsen är svår att dra. Många filmer handlar som bekant om fångläger, ofta kombinerad med en mer eller mindre lyckad rymning från lägret, men då har man kommit in på krigsfilmens område. Så om man överhuvud taget skall ägna sig åt någon sorts indelning kan man säga att fängelse- och fånglägerfilmerna är en egen filmgenre.
I denna filmgenre hör Stuart Rosenbergs Rebell i bojor (Cool Hand Luke, 1967) hemma. Här, som i många liknande filmer, kan fånglägret ses som en miniatyrvärld, en modell eller symbol för den verkliga världen. I den här filmen kommer krigsveteranen Luke Jackson till ett fångläger någonstans i den amerikanska södern efter att en kväll ha intagit lite för mycket brända och destillerade drycker och gett sig på att ”slakta” parkeringsautomater. Luke (Paul Newman) kan inte finna sig i det hårda och skoningslösa livet i lägret, han revolterar och blir en hjälte för sina medfångar. Han är dock en ensam människa mot ett system, och som i alla andra sådana strider är utgången given, människan måste underkasta sig eller gå under = dö.
Ur många synpunkter en intressant film det här; hjälten är en krigsveteran, han kan inte finna sig till rätta i det civila USA, han driver omkring utan mål eller mening, utan fasta rötter i världen som inte vill veta av honom. Det är nog dessvärre en inte alltför sällan återkommande situation i dagens USA. Om man vill vara elak och utgår ifrån ståndpunkten att kommersiell amerikansk film är reaktionär kan man påstå att Luke bara är ännu en variant på temat ”The American Hero”, den lille mannen ur folkdjupen som vad det än kostar honom själv i lidande och försakelse gör vad han anser vara rätt och riktigt. Detta finns förvisso i många amerikanska filmer; jag vill knappast säga att Rebell i bojor hör dit, men valet är ju fritt.
HE, Filmstudions program ht 1972