Rope. Regi: Alfred Hitchcock. Produktion: Sidney Bernstein, Alfred Hitchcock för Transatlantic Pictures, USA 1948. Manus: Arthur Laurents efter Patrick Hamiltons pjäs. Foto: Joseph Valentine, William V Skall. Musik: Leo F Forbstein, baserad på Francis Poulencs «Mouvement Perpetuel No. 1». Scenografi: Perry Ferguson. Klipp: William Ziegler. Skådespelare: James Stewart (Rupert Cadell), John Dall (Shaw Brandon), Farley Granger (Philip), Joan Chandler (Janet Walker), Sir Cedric Hardwicke (mr Kentley), Constance Collier (mrs Atwater), Edith Evanson (mrs Wilson), Douglas Dick (Kenneth Lawrence), Dick Hogan (David Kentley). Längd: 80 min. Svensk premiär: 9/5 1949, Park (Stockholm).
Repet kanske inte är den bästa av Hitchcocks filmer, men den är intressant ur två synpunkter; dels är det hans första färgfilm, dels är den gjord med en ny experimentell metod som skall simulera ett kontinuerligt tidsflöde helt utan klippningar. I själva verket består filmen av en rad tagningar om vardera nio–tio minuter, där varje aktskifte maskeras genom att kameran får krypa bakom ryggen på någon. Nästa akt börjar på exakt samma ställe, och kameran fortsätter sin rörelse som om ingenting hade hänt. Detta innebär alltså att de effekter som regissören annars kan uppnå genom en intelligent klippning nu måste tänkas ut i förväg. Det innebär också att ljuset, från den döende eftermiddagen, kontinuerligt måste avlänkas, och att kameran måste kunna förflyttas rakt genom väggarna mellan rummen. För att belysa problemen låter vi Hitchcock själv få ordet, genom den utmärkta intervjuboken av Truffaut.
Hitchcock: ”Tekniken med rörlig kamera hade utarbetats in i minsta detalj i förväg. Vi arbetade med en kameravagn och hade små riktmärken på golvet, siffror som diskret ritats dit och fotografens enda uppgift var att komma till en viss siffra vid en viss fras i dialogen och sedan till en annan osv. Då vi åkte från ett rum till ett annat vek vardagsrummets eller hallens väggar undan på en ljudlös räls, möblerna som var monterade på små hjul flyttades också undan allt eftersom. Det var verkligen spännande att titta på den inspelningen.”
Truffaut: ”Det som verkar helt otroligt är att detta gjordes helt tyst och dessutom med synkront ljud. En europé kan inte föreställa sig detta arbetssätt – vare sig han jobbar i Paris eller Rom.”
Hitchcock: ”Ja, inte ens i Hollywood egentligen, men vi lät göra ett specialgolv. Den allra första scenen visar två unga män som stryper en kamrat och lägger hans lik i en stor kista, där är inte mycket dialog. Kameran rör sig i rummet, dialogen börjar, man åker in i köket, väggarna viker undan, ljuskällorna höjs. Det var vår första rulle och jag var så rädd att jag knappt vågade titta på resultatet, vi hade hunnit till den åttonde minuten av den kontinuerliga tagningen, panoreringen där de två mördarna går tillbaka till kistan och där står en elektriker rätt upp och ned! Tagningen måste kasseras.”
LJ