Sweet Smell of Success. Regi: Alexander Mackendrick. Produktion: James Hill, Norman-Curtleigh Production, USA 1957. Manus: Clifford Odets, Ernest Lehman efter Lehmans novell ’Tell Me About it Tomorrow’. Foto: James Wong Howe. Ljud: Jack Soloman. Musik: Elmer Bernstein, The Cici Hamilton Quintette. Dekor: Edward Carrere. Klipp: Alan Crosland Jr. Skådespelare: Burt Lancaster (J J Hunsecker), Tony Curtis (Sidney Falco), Susan Harrison (Susan Hunsecker), Martin Milner (Steve Dallas), Sam Levene (Frank D’Angelo), Barbara Nichols (Rita), Jeff Donnell (Sally), Joseph Leon (Robard), Edith Atwater (Mary), Emile Meyer (Harry Kello), Joe Frisco (Herbie Temple), David White (Otis Elwell), Lawrence Dobkin (Leo Barth), Lurene Tuttle (Mrs Bartha), Queenie Smith (Mildred Tam), Autumn Russell (Linda), Jay Adler (Manny Davis), Lewis Charles (Al Evans). Längd: 96 min. Svensk premiär: 3/7 1958 Park (Stockholm). Orginalversion, ej svensk text.
J J Hunsecker är en mäktig tidningskolumnist som med sin spalt når 60 miljoner läsare och han anser att han i sina skriverier ger uttryck för dessa läsares åsikter och uppfattningar. När hans syster väljer en fästman som icke faller honom i smaken startar han en kampanj mot fästmannen i sina spalter.
Regissören Mackendrick kom från Skottland, han är mest känd för de filmer han gjorde under 50-talet för Ealing Studios såsom Mannen i den vita kostymen (The Man in the White Suite, 1951) om en man som försöker skapa ett outslitligt tyg med Alec Guinness i huvudrollen. Hans mest kända film är nog Ladykillers (1957), en klassisk svart komedi om pengars makt. Segerns sötma var Mackendricks första amerikanska film och den mottogs väl när den kom. Av någon anledning har det sedan inte blivit mycket av Mackendricks fortsatta karriär.
Tidningsvärlden är en vanlig miljö inom amerikansk film, många av de främsta manusförfattarna var från början journalister (Herman Mankiewicz, Ben Hecht, Charles MacArthur). Miljön med sin hets och snabbhet lämpar sig utmärkt för dramatik. Segerns sötma diskuterar den makt som pressen har och hur den används. Huvudpersonen blir besatt av sin egen position, istället för att bevaka och rapportera nyheter börjar han själv aktivt deltaga i det skeende (verkligheten) som han bara bör bevaka.
Filmen är fotograferad i svart-vitt av en av de stora Hollywood-fotograferna, James Wong Howe, som sagt om filmen: ”Segerns sötma var spännande, det var ett nöje att arbeta med Mackendrick. Jag använde fernissa för att ge filmens visuella karaktär en glans i barerna, många av dem verkliga New York-barer. Jag använde mycket små glödlampor; punktljuseffekten fungerade bra eftersom vi hade så mycket blank fernissa på väggarna att det fick allt att skina. Hela filmen skimmrade, få filmer har det utseendet.”
HE