Sweet Dreams

Patsy Cline var countrysångerska. Hon dog ung och borde ha blivit en populärmyt och utsatts den vanvettiga kommersiella utsugning post mortem som ödet alla tidigt och dramtiskt bortgågna mediepersoner. Farhågorna var därför stora Karel Reisz’ filmatisering hade premiär.

Karel Reisz, den tjeckiskfödde fd stridspiloten, kemiläraren och frilancejournalisten, började i det tidiga 50-talet skriva om i Sequence, en estetikens och moralstudiets filmtidskrift från Oxford, och ett starkt inflytande vad som kom att kallas Free Cinema i England tillsammans med namn som Lindsay Anderson och Tony Richardson. Teori ledde till praktik och Reisz påbörjade en karriär som och producent. Det en sparsmakad produktion han har bakom sig. Lördagkväll och söndag morgon (Saturday Night and Sunday Morning, 1960), Morgan – hur galen som helst (Morgan, a suitable case for treatment, 1965) och Isadora (Isadora, 1968) till de tidigare filmerna man minns.

Den franske löjtnantens kvinna (The French Lieutenants Woman) kom 1981 och förde åter fram Karel Reisz’ namn. Denna suveräna studie av romantikens dubbelbottnar och den viktorianska moralens fortbestånd i nutid blev snabbt ett obligatoriskt inslag i reprisbiografers och filmklubbars program.

Med denna bakgrund det kanske inte förvånande att Sweet Dreams, filmen om Patsy Cline, inte blev vad många andra konstnärsbiografier har blivit en vördnadsfull och tillrättlagd hyllning kryddad med krokodiltårar. Karel Reisz har istället gjort en mycket osentimental skildring av ett män-niskoöde i ett visst samhälle och en viss tid. Tonvikten ligger de mekanismer och krafter som styr en människas liv snarare underblåsandet av en mediemyt.

Kanske var det ett misstag att helt stryka sentimentaliteten, den ju en grundläggande beståndsdel i countrymusiken som dess myter. trots att filmen innehåller mycket musik blev det nog knappast vad countryälskarna hade förväntat sig. Att det sätt blev en betydligt bättre räknas inte i biljettkassorna.

NB