Toscas kyss

Casa Verdi är ett ålderdomshem för gamla operaaktörer, körmedlemmar, musiker osv i Milano. Huset planerades av kompositören Giuseppe Verdi. Det invigdes 1902, efter Verdis död, han är själv begravd i husets krypta. Sedan starten har drygt ett tusental musiker-pensionärer logerat där. Casa Verdi finansierades från början av intäkterna från Verdis kompositioner, men rätten till dessa gick ut 1962 och sedan dess har ekonomin varit bekymmersam och framtiden osäker. Toscas kyss är en dokumentär film inspelad i Casa Verdi.

Regissören Daniel Schmid är född och uppvuxen i Schweiz och har bland annat studerat film i Berlin. Sin filmkarriär inledde han 1970. Han är mest känd för sitt samarbete med R W Fassbinder, främst i den omdiskuterade Schatten der Engel (1976) men senare skar sig samarbetet dem emellan och Schmid inledde en egen filmkarriär, även om han i sina tidigare filmer är starkt påverkad av Fassbinder. I sina senare filmer förefaller Schmid ha frigjort sig från beroendet av Fassbinder. Det livsäckel som så starkt präglar Fassbinders sista filmer finns inte så mycket i Schmids filmer, vilket gör dem lättare att se.

Om arbetet med Toscas kyss säger Schmid: “På grund av kamerans ständiga närvaro i filmen innebär varje scen en aggressiv eller pornografisk handling. Ju mer seriöst vi vill utöva vårt yrke — för jag ser mig själv mer som hantverkare än som konstnär — desto mer spelar vi en vampyrroll, dvs vi provocerar våra objekt och suger musten ur dem. Och detta var nog precis vad som hände på Casa Verdi, med den skillnaden att personerna i filmen visste precis vad det handlade om genom sin scenvana. Det innebar att vi kom i ett slags maskopi redan från början och alltså kunde se mer humoristiskt på varandra. Samtidigt brukar det ju oftast vara så att ’vampyrerna’ och deras ’offer’ har ett slags beroendeförhållande.”

HE