Urladdning

Mae Doyle återvänder till den lilla fiskebyn där hon växt upp. Hon gifter sig med fiskaren Jerry. De får ett barn men Maes trohet sätts på hårda prov av Jerrys vän biografmaskinisten Earl.

Man har lite svårt att tänka sig att skräck- och ångestmästaren Fritz Lang som iscensättare av ett ”dokumentärt” naturalistiskt drama om Carliforniska fiskare. Men det utmärkande för en stora regissörer är att allt vad de tar i på något sätt blir intressant, även om det ligger utanför den genre man vanligtvis förknippar med regissören. Filmen inleds med en berömd sekvens med fiskebåtarna som kommer in till hamnen på morgonen efter nattens fiske och hur sedan fisken bearbetas. Sedan tar filmens drama vid.

Odets pjäs blev ganska förändrad vid filmatiseringen. Den sociala bakgrunden i 30-talets depression är mycket nedtonad, slutet var i pjäsen ett annat, även om Lang lyckas göra även filmens slut konsekvent och troligt.

Fritz Lang behöver knappast någon presentation för Filmstudions medlemmar. Det är kanske mera påkallat att lite mera uppmärksamma en annan av filmens medverkande: Barbara Stanwyck — en av de stora Hollywood-aktriserna. Det är ganska löjligt med den utbredda inställningen att när det gäller äldre film tror man att det bara fanns två stycken filmskådespelerskor; Garbo och Monroe. Men Stanwyck förtjänar större uppmärksamhet, hon hade sin storhetstid under 30- och 40-talen med sådana oförglömliga insatser som nattklubbssångerskan i Howard Hawks Jag stannar över natten (Ball of Fire, 1941) som fångar den fumlige ordboksprofessorn Gary Cooper, eller hennes förmodligen främsta insats — ”kvinnomonstret” i Billy Wilders Kvinnan utan samvete (Double Indemnity, 1944). När hon gjorde Urladdning var hennes karriär på väg neråt men hennes insats tillhör filmens stora tillgångar, och hon triumferar över den då uppåtgående stjärnan Marilyn Monroe som redan då var fruktansvärt jobbig för alla andra att samarbeta med, även om hon ofta blev bra på film.

HE