I Hired a Contract Killer
Regi, manus: Aki Kaurismäki.
Foto: Timo Salminen.
Production design: John Ebden.
Dekor: Mark Lewis.
Rekvisitör: Heikki Ukkonen.
Produktion: Aki Kaurismäki, villealfa Film Productions Oy, Svenska
Filminstitutet, Finnkino, Esselte Video, Megamania, pandora Film,
Pyramide Films, Channel Four Television, Finland/Sverige 1990.
I rollerna: Jean-Pierre Léaud (Henri Boulanger), Margi Clarke
(Margret), Kenneth Colley (Harry, The Killer), Serge Reggiani (Vic),
Trevor Bowen (byrådirektören), Imogen Clare (sekreterare),
Angela Wash (hyresvärdinnan), Nicky Tesoco (Pete), Charles Cork
(Al), Michael O’Hagan (Millers chef), Walter Sparrow
(receptionist), Soe Stummer (gitarrist), Ette Eliot (Harrys dotter).
Svensk premiär: 25/12 1990, Filmstaden, Stockholm.
Längd: 79 minuter.
En av bröderna Kaurismäkis stora inspirationskällor har varit den nya franska vågen från början av 1960-talet. Inte minst gäller det när man försökt producera konstnärligt fullödiga filmer för en billig penning. Brödernas eget produktionsbolag Villealfa är namngivet efter Jean-Luc Godards film Alphaville – ett uppdrag för Lemmy Caution (1965). Så det är på något sätt följdriktigt att Aki använder sig av en av de figurer som starkast förknippas med den nya vågen: Jean-Pierre Léaud är för evigt förknippad med François Truffaut och dennes självbiografiska filmer om Antoine Doinel. Först av dessa filmer var De 400 slagen (1959).
Som vanligt, och för sista gången i dessa artiklar, överlämnas ordet till Kaurismäki själv: ”Henri Boulanger vill dö,av skäl som är allt för personliga för att gå närmare in på i detta sammanhang. Eftersom hans försök att ta sig av daga rinner ut i sanden, delvis beroende på en gasstrejk och delvis på att han är opraktisk till sin läggning, anlitar han en yrkesmördare. Medan han väntar på mördaren begår han ett fatalt misstag. För första gången i sitt liv smuttar han på ett glas whisky och blir modig nog att också för första gången närma sig en kvinna. Allt är klappat och klart för familjebildning, men olyckligtvis går inte kontraktet att annullera.
Filmen rör sig från vardagsrealism med hjälp av ett melodram mot en dramatisk upplösning. Filmens struktur växlar mellan Dreyer och Melville utan att för den skull helt närma sig någon av dem.
Jag gjorde I Hired a Contract Killer därför att jag vid tio års ålder såg Henry Cass film Sista semestern och har sedan dess inte lyckats förjaga det intryck som filmen gjorde på mig trots att jag under tiden passerat puberteten, tonåren och blivit vuxen. Jag tror inte att I Hired a Contract Killer på något sätt liknar förlagan och det är inte heller meningen.
Jag spelade in filmen i England eftersom människorna där talar ett civiliserat språk som jag behärskar hjälpligt. Det förenklar inspelningsarbetet enormt om man åtminstone förstår en del av dialogen. Filmmanuskriptet var skrivet för Jean-Pierre Léaud och Margi Clarke, mycket praktiskt eftersom det var de som skulle spela rollerna ifråga. Kenneth Colley är en så bra skådespelare att han, om det skulle vara nödvändigt, kan spela den fula ankungen utan att behöva textanalys i förväg.
Livet är hårt men underhållande.”
HE