Réjeanne
padovani
Regi:Denys Arcand.
Manus: Denys Arcand, Jacques Benóit.
Foto: Alain Dostie.
Musik: Willibald Gluck, Walter Bordreau.
Kläder: Vicole Béasse.
Produktion: Marguerite Duparc för Cinak Cie Cinematographique
tillsammans med The Canadian Film Development Corp., Kanada 1973.
I rollerna: Jean Lajeunesse (Vincent Padovani), Luce Guileault
(Réjeanne Padovani), Roger Lebel (Jean-Leon Desaulnier),
Margot MacKinnon (Stella Desaulnier), Rene Caron (Jean-Guy Biron),
Helen Loiselle (Jeannine Biron), J.-Léo Gagnon (Georges
Bouchard), Jean Pierre Saulnier (Maurice del Vecchio), Celine Lomez
(Micheline), GuyLene Lefort (Manon Bluteau), Paul Baillargeon
(journalist).
Svensk premiär: 20/5 1974.
Längd: 90 minuter.
Någonstans i Kanada har ett stort motorvägsbygge just färdigställts, med hjälp av en hel del mygel och skumma affärer. Entreprenören för bygget firar händelsen med att hålla en fest för stadens ”högdjur”. Gästerna utspisas inte bara med mat utan även luxuösa presenter, damerna får alla varsitt smycke och borgmästaren får horor. Mitt i alltihop dyker entreprenörens före detta hustru upp för att försöka få vårdnaden om barnen.
”Nästan allt i filmen är sant även om händelserna som skildras i verkligheten ägt rum vid skilda tillfällen med stora avstånd från varandra och gällde inte alltid samma personer.
Jag har gjort en hel del dokumentärfilmer och därigenom fått tillfälle att träffa finansmän, regeringspampar, storentreprenörer och liknande. Ofta frapperades jag av deras dumhet, ondska och lumpenhet. Händelser i stil med dem i filmen är dels egna observationer eller sådant jag fick höra talas om under det året jag förberedde en dokumentärfilm om et kommunalval i Quebec (Duplessis et Aprés, 1971). Det året levde jag tillsammans med politiker och deras medarbetare och blev medveten om alla sorters historier som jag inte kunde visa öppet eftersom ingen pratar om dem framför en kamera.
Alla vet att det är staden Montreal det handlar om men det kunde jag inte säg öppet, för personerna i filmen står så nära de verkliga personerna att jag troligen blivit satt på vatten och bröd om jag gjort det. Det är allmänt känt att Montreals borgmästare har ett glupande intresse för unga flickor… och opera. Han har investerat enorma belopp för att skapa en opera i Montreal. En opera som ingen egentligen är intresserad av utom några borgare som inbillar sig att en opera gör staden kulturellt utvecklad.
Jag anser att filmer bör arbeta med publikens känslor, man ska ge publiken en fabel så den får en chock och sedan går någonstans in i böcker, på möten eller andra politiska aktiviteter för att hämta den exakta kunskapen om hur saker och ting förhåller sig.
Oroa folk, det är vad jag vill göra.”
[Intervju med Denys Arcand i SDS mars 1974]
ChA