Varjoja paratiisissa
Regi och manus: Aki Kaurismäki.
Foto: Timo Salminen.
Scenografi: Pertti Hilkamo.
Produktion: Jaako Talaskivi, Villealfa Filmproductions Oy, Finland 1986.
I rollerna: Matti Pellonpää (Nikander), Kati Oautinen
(Llona), Saku Kuosmanen (Melartin), Esko Nikkari (arbetskamrat), Kylli
Köngös (flickvän), Pekka Laiho (expedit), Jukka-Pekka
Palo (tredje man).
Svensk premiär: TV Kanal 1 5/10 1989, på bio 31/1 1992, Fågel Blå, Stockholm.
Längd: 76 minuter.
Med sin tredje långfilm, Skuggor i paradiset, har Aki Kaurismäki fullt utvecklat sin egen stil nästan till perfektion. Här fungerar bildberättandet effektivt med långa sekvenser med minimal dialog. Ett mycket rappt bildberättande, där ibland en sekvens i ett skede utelämnas. Detta aktiverar åskådaren som själv tvingas att fylla i det utelämnade momentet, och på så sätt blir nära på aktiv själv i filmens handling. De två huvudrollerna spelas av Matti Pellonpää och Kati Oautinen, de kanske mest kongeniala uttolkarna av Kaurismäkis visioner. det var med denna film som Kaurismäki fick ett internationellt genombrott, hans filmer kom ut i världen, och snart skulle han följa efter och börja göra filmer utanför Finland.
Efter filmens TV-premiär skrev Lars Lindström i Expressen (13/10 1989): ” I onsdags visades Aki Kaurismäkis långfilm Skuggor i paradiset från 1986 i Kanal 1. Den är enorm och Matti Pellonpää är sagolikt bra i huvudrollen. Jag har aldrig sett en film där så många repliker satt sig i huvudet på en gång, och ändå känner jag att jag skulle vilja ha den inspelad på video för att plugga in resten också.
Ungkarlen och sopåkaren Nikander (Pellonpää) inleder en sorts stapplande romans med snabbköpskassörskan Ilona (Kati Oautinen) och efter ett tag frågar hon:
— Vad vill du mig egentligen?
Pellonpää svarar: Jag är Nikander. Jag vill ingen någonting.
Lite senare frågar hon: Nikander, vad heter du i förnamn?
Han svarar: Det säger jag inte.
När hon känner tveksamhet inför förhållandet utspelar sig följande replikskifte:
— Det här går inte.
— Vilket då?
— Ingenting.
Senare sitter Nikander och spelar kort med sin sopåkarkollega och frågar:
— Hur är det att ha barn?
— Det är okej.
— Ska du ha stryk.
— Nä.
— Jag tänkte väl det.
För oss som i huvudsak skapat vår uppfattning om finsk film genom att se snuttar av bastupekoralen som då och då dyker upp i TV på söndagseftermiddagar är Skuggor i paradiset orimligt bra.”
Aki Kaurismäki ansåg att filmen var en av 1986 års bästa europeiska filmer ”trots slutscenenens helt vanvettiga optimism. Något som inte alls motsvarar mina egna upplevelser.”
HE