Farlig vår
När Arne Mattsson avled i somras efter en
lång och ytterst växlande filmkarriär, var det inte
bara en av Sveriges mest produktiva filmregissörer som gick ur
tiden – det var också en av Uppsalas främsta bidrag
till filmhistorien som tog sin Mats ur skolan. Mattsson (född
1919) är vid sidan av sin internationella storsuccé Hon
dansade en sommar (1951) mest känd för sin långa rad av
thriller- och deckarfilmer. Han var en av de första som
försökte sig på deckargenren här i Sverige och
när han firade sina stora framgångar med den s.k.
Hillman-serien under 50-talet fick han epitetet ”Sveriges
Hitchcock”. Även Alfred Hitchcock själv – vid
sidan av Fritz Lang Mattssons stora idol och förebild –
lär ha uppskattat lärjungens thrillerfilmande, inte minst
hans mästerverk inom thrillergenren: Damen i svart (1958).
Arne Mattsson är av extra intresse för
upsaliensarna i och med att han växte upp här i staden och
använde den flitigt som spelplats i sina filmer. Så sent som
1985 var Arne Mattsson här och filmade den internationella
B-thrillern Mask of murder (med Christopher Lee i en av huvudrollerna).
Då fick krokarna runt Övre Slottsgatan tjäna som
stand-in för en kanadensisk småstad där en
strypmördare härjar. I en scen raggar denne upp ett offer
på den lokala porrklubben ”The Green Door”, där
exteriören ser ut exakt som Café Uroxen på S:t
Johannesgatan men interiören inrymmer en strippa i en metallbur
– vilket ju inte riktigt är fallet i verkligheten.
Farlig vår (1949) som Filmstudion visar var Arne
Mattssons andra försök som thrillermakare. Två år
tidigare filmade han ett originalmanus av vännen Stieg Trenter,
Det kom en gäst (1947), för sitt dåvarande bolag Svensk
Filmindustri. Det blev dock inte så lyckat, till stor del
för att SF:s dåvarande chef Carl-Arne Dymling på eget
bevåg klippte bort vissa delar av filmen i slutkopian
”för att göra den mera mystisk”, enligt Arne
Mattsson själv. Resultatet blev en smula förvirrande med
vissa logiska luckor i intrigen, vilket inte gladde deckarkännarna.
Inte heller Farlig vår blev i slutändan
riktigt som Arne Mattsson hade tänkt sig. Manuset var baserat
på Rune Lindströms roman ”Döden tar
studenten”, som utkommit året före. Den byggde
på ett verkligt mordfall i Uppsala, där en
affärsinnehaverska i Svartbäcken dödades under mystiska
omständigheter en valborgsnatt på 40-talet. I boken pekades
med vissa omskrivningar en verklig person ut som den skyldige, vilket
tydligen inte var något problem i bokform, men Dymling fick
enligt Mattsson stora skälvan när han insåg att SF
möjligen skulle kunna bli stämda för utpekandet.
Därför försågs den slutliga filmversion med en
något krystad ramhandling, som inte ger ett helt
tillfredsställande helhetsintryck.
Trots detta är det en riktigt underhållande
deckarbagatell, som utspelar sig i upsaliensiska studentkretsar och
klassiska platser som Flustret och Impefektum. Vissa kritiker kom med
marginella invändningar mot intrigen men hyllade samtidigt de
filmiska kvaliteterna, såsom Mikael Katz i Expressen vilken
framhöll att ”som film är Farlig vår
utmärkt. Ett slagkraftigt bevis för att det – trots
många påståenden om motsatsen – finns en
filmatisk bedömningsskala helt på sidan om den
litterära. Farlig vår har ett ovanligt uttrycksfullt
bildspråk. Den fängslar inte genom intrigen, inte genom
ordet, utan genom sin durkdrivna komposition i bild. /-/ Den
uppsaliensiska miljöskildringen är rik och levande och
gång på gång kommer det scener, som är gjorda
med raffinierat artisiteri.”
Farlig vår blev ingen publikframgång,
varför Arne Mattsson sadlade om och gjorde prestigeladdade
romanfilmatisering på Nordisk Tonefilm de närmaste
åtta åren. Salka Valka, Storm över Tjurö och
Hemsöborna var några av dessa kritikerhyllade filmer som
emellertid inte nådde den stora publiken. Den återfick han
först när han flyttade till Sandrews 1958 och blev
”Sveriges Hitchcock”.
Bengt Bengtsson
doktorand i filmvetenskap
Copyright © November 1995, Nils Bingefors, Uppsala Studenters Filmstudio.
Ansvarig för innehållet: Nils Bingefors, Uppsala Studenters Filmstudio
Senast ändrad: 5 december 1995