Kes - falken
Det här är en film som har allt, tänkte
jag när jag julen 1970 omtumlad kom ut ur biosalongen efter att ha
sett Ken Loach film Kes, som just haft premiär. Jag såg
filmen som 18-åring i Nottingham tillsammans med en engelsk
familj. Och alla var vi lika tagna av filmen, alltifrån den
11-åriga lillasystern till gamle morfar som var pensionerad
gruvarbetare.
Trots att en hel del av dialogen på stark
Yorkshire dialekt gått mig förbi, hade jag levt mig in i
varenda sekund av filmen. (Filmen visades textad nere i London.) Jag
minne hur jag grät och skrattade om vartannat . Den mycket svarta
grundhistorien berättades med en så enastående
värme och medkänsla och även med en riktigt stor portion
humor. Ja, Ken Loach film hade verkligen förmåga att
beröra människor, såväl gammal som ung.
Jag har sett om Kes falken flera gånger, och det
är en av dessa sällsynta filmer som verkligen tål att
ses om och om igen. Trots att det är en mycket realistiskt
berättad historia är filmen ändå full av poesi och
den har ett symboliskt bildspråk som arbetar mycket medvetet med
kontraster. Detta tillsammans med de fantastiska
skådespelarprestationerna gör Kes falken till något
mer än en stark tidsskildring. Det är en film som
fortsätter att leva och som fortfarande har förmåga att
beröra.
Kes falken är en ung klassiker.
Anna Cnattingius
filmare och författare
Copyright © November 1995, Nils Bingefors, Uppsala Studenters Filmstudio.
Ansvarig för innehållet: Nils Bingefors, Uppsala Studenters Filmstudio
Senast ändrad: 5 december 1995