Hawaii Oslo

Under ett hett sommardygn i Oslo får vi följa några av stadens invånare. De befinner sig alla i betydelsefulla skeden i livet och de drömmer alla om något eller någon.

Leon, som är inlagd på psyket ska fira sin 25-årsdag och väntar på den mystiska Åsa. Hans vårdare Vidar, med de illavarslande sanndrömmarna. Det unga paret, vars glädje över sin nyfödde son snart förbyts i djup förtvivlan. Flygvärdinnan, som har återvänt hem för att söka upp en gammal kärlek. Två unga bröder som just har förlorat sin far, en fånge på permission, ett tidningsbud, en kvinna som tagit en överdos, ett par ambulansförare.

Alla rör de sig i cirklar som förr eller senare glider in i varandra. Och – liksom i Alejandro González Inárritus Älskade hundar och 21 gram – spelar en trafikolycka en väsentlig roll som sammanfogande länk.

Det är snyggt gjort, tänkvärt och ofta rörande. Snart är åskådaren indragen i en fängslande väv av vardagshistorier som – när det kommer till kritan – inte är så vardagliga. Det är mycket välspelat, särskilt Jan Gunnar Røise som den sköra, vaksamma Leon – och filmen har ett ytterst välskrivet manus. Hawaii Oslo bjuder på flera överraskningar när man som minst anar det. Man blir nyfiken på händelseutvecklingen. Alltså, en absolut sevärd och poetisk film som, trots att upplägget inte känns direkt nyskapande, faktiskt lyckas säga något eget.

PS & TS