The machinist

Trevor Reznik har inte sovit på ett år. Blek och hålögd vandrar han som en zombie genom tillvaron och det är inte konstigt att arbetskamraterna på fabriken börjar titta snett på honom. Samtidigt växer paranoian bakom Rezniks pannben. Han blir mer och mer övertygad om att han är utsatt för någon form av konspiration. Någon följer hans steg, någon sätter upp kryptiska post-it lappar på hans kylskåp och en dag dyker en obehaglig man vid namn Ivan upp på fabriken. Kort därefter sker en fruktansvärd olycka och dörrarna till den mentala kollapsen slås upp på vid gavel.

I manuset till The machinist beskrivs Trevor Reznik som ”ett vandrande skelett” och Christian Bale valde att tolka detta bokstavligt. Med en diet bestående av ett äpple och en burk tonfisk om dagen gjorde han ”en De Niro” och tappade nästan 30 kilo för rollen. Några år tidigare hade han pumpat upp sig för att porträttera mordmaskinen Patrick Bateman i American psycho och efter svältdieten bar det av till gymmet igen för att fylla ut trikåerna i Batman begins. Det är knappast nyttigt att manipulera kroppen på det sättet, men resultatet på duken är onekligen övertygande. När man ser Rezniks beniga uppenbarelse är man faktiskt beredd att tro att han har varit vaken i ett helt år.

För att få göra The machinist var regissören Brad Anderson tvungen att bege sig ända till Barcelona, trots att filmen utspelar sig i Los Angeles och har amerikanska skådespelare i rollerna. Hollywood tyckte inte att den var tillräckligt kommersiell, och man kan väl förstå att denna labyrintlika mardrömsthriller inte är varje producents önskedröm. Den har liknats vid filmer som Memento och Fight club, men allra tydligast är kanske arvet från mästaren Alfred Hitchcock. Detta intryck förstärks inte minst av Roque Baños ljudspår, vars huggande stråkar effektivt bidrar till den olycksbådande stämningen. När det gäller själva historien har Anderson dock i första hand influerats av litterära verk. Framförallt finns här kopplingar till Kafkas och Dostojevskijs klassiska berättelser om skuld, samvete och medvetandets förmåga att handskas med de mest obegripliga grymheter. Att Reznik läser Dostojevskijs Idioten under sina sömnlösa nätter är således allt annat än en slump.

FS