Melancholian 3 huonetta.
Finland 2004. Regi, manus och foto: Pirjo
Honkasalo. Musik: Sanna Salmenkallio framförd av Risto Joost,
Outi Iljin, Max Savikangas och Ulla Hammarberg. Klipp: Niels Pagh
Andersen och Pirjo Honkasalo. Berättarröst: Pikko
Saisto. Längd: 106 minuter.
Även i krigszoner växer det upp barn. Barn är också måltavlor i krig. Barn fostras till krig. Barn deltar i krig. Men hur präglas barn av närvaron i denna omänsklighet?
Pirjo Honkasalo är en mycket särpräglad finsk dokumentärfilmare. Hon har tidigare gjort bland annat trilogin Mysterion, Tanjuska och de 7 djävlarna och Atman. I Melancholia 3 rum har hon i en personlig form följt barn på tre olika platser, tre rum som hon kallar det.
Det första rummet är en militärakademi i Kronštadt utanför St Petersburg. 10-åringar, 12-åringar lär sig strikt disciplin och får något slags utbildning. Ofta är de föräldralösa eller har alkoholiserade föräldrar. Akademin var det möjliga sättet att överleva. Pirjo Honkasalo koncentrerar sig på ansiktena. Kommentarerna är ytterst få.
Det andra rummet är Groznyj i Tjetjenien. En sönderskjuten och sönderbombad ruinstad. Där får vi möta Hadizhat. Hon tar hand om övergivna barn så gott det går och försöker vara mor till dem.
Rum tre är i Ingusjien, på andra sidan gränsen till Tjetjenien. Dit har Hadizhat tagit barnen. Men våldsamheterna når över gränsen.
Hela tiden fokuserar Pirjo Honkasalo på barnens ansikten. Nu är de ännu barn. Ännu finns en teoretisk möjlighet att de kan växa upp till alla sorters människor. Men i verkligheten? Vilken väg kommer de att ta? Om några år har de vapen i hand.
NB