Motståndaren

I en del filmer brukar det  upplysas om att berättelsen bygger på en sann historia. Vad som egentligen avses  är en intressant fråga. Upplysningen är säkerligen menad att försäkra åskådarna att även filmen är ”sann”, och att det som berättas överensstämmer med verkligheten (vad det nu är för något?). Även så kallad ”dokumentär”, och kanske i ännu högre grad moderna varianter med pretentioner om att avfilma verkligheten, dras med stora trovärdighetsproblem.

När det så kommer en film som huvudperson har en mycket avancerad lögnare blir problemen om vad som egentligen är sanning olösliga. Jean-Claude Romand var läkare och arbetade vid WHO i Genève. Han var gift, och en god far. Men hans liv bestod till stor del av lögner, han levde ett dubbelliv. Det paradoxala, och tragiska, var att hans olika liv kan beskrivs som lika småtrista. När lögnen avslöjades utlöstes en stor tragedi. Det  blev en mycket uppmärksammad rättegång i Frankrike. Obarmhärtigt avslöjas människans natur av till synes avgrundsdjupa och svårförståeliga irrgångar. Verkligheten överträffade dikten, det finns inga mästerdetektiver som i sista kapitlet förklarar allt. Det mesta får aldrig någon  förklaring. En bok Doktor Romand – en sann berättelse skrevs av Emmanuel Carrère*, svensk översättning 2001. Filmen bygger på denna roman, och rättsfallet.

Nicole Garcia som gjort filmen Motståndaren började som skådespelare. Hon är förmodligen mest känd för sin huvudroll i Orden som befriar (1983), och hennes andra film som regissör Place Vendôme (1998) visades faktiskt i Sverige.

Huvudrollen i Motståndaren spelas av Daniel Auteuil som blivit något av fransk expert på att framställa människor med kaotiskt och trasigt inre. Senast i  Hanekes Dolt hot.

HE

* Nu aktuell på biograferna som regissör och manusförfattare till filmen Mustaschen. Sättarens anm