USA 2004. Regi: Alexander Payne. Manus: Alexander Payne och Jim Taylor efter en roman av Rex Pickett. Producent: Michael London. Foto: Phedon Papamichael. Klippning: Kevin Tent. Musik: Francisco Tárrega. I rollerna: Paul Giamatti (Miles), Thomas Haden Church (Jack), Virginia Madsen (Maya), Sandra Oh (Stephanie), Marylouise Burke (Miles mamma), Jessica Hecht (Victoria), Missy Doty (Cammi). Längd: 123 minuter.
Det händer att det dyker upp filmer som trotsar alla fastställda rimlighetskalkyler på hur man producerar framgångsrik Hollywoodfilm. Filmer som mot alla odds boxar sig fram bland bombastiska tretimmarsepos, gapiga tonårskomedier och hjärndöda actionspektakel. Det händer inte ofta, men det händer ibland och det är alltid lika uppfriskande.
Fjolårets mest otippade publik- och kritikersuccé från det stora landet i väst torde vara Alexander Paynes Sideways. En film om vinprovning och två medelålders män som inte riktigt vet vart de skall färdas här i livet. Vi följer Miles, en frånskild lärare med författardrömmar, och Jack, en avdankad såpaskådis som ska gifta sig, på en resa genom södra Kaliforniens vindistrikt. Jack visar sig dock vara mer intresserad av att lägga an på traktens kvinnor än att sippa vin och Miles vinintresse framstår snart som något av en ursäkt för att dränka sina hjärtesorger.
Sideways för tankarna till den amerikanska filmens guldålder på sjuttiotalet. Karaktärerna står hela tiden i centrum och det är dialogen mellan dem som för berättelsen framåt på ett väldigt tillbakalutat sätt. Även estetiskt minner filmen om forna glansdagar, vilket var ett högst medvetet drag från Payne. Han såg nämligen till att fotografen använde speciella filter för att ge filmen den gulaktiga och lite dimmiga ton som vi är vana att se i äldre filmer. Slutresultatet är en bedårande relationskomedi som lyckas vara både rolig och romantisk utan att slå över i det sötsliskiga. Här finns inga moraliska pekpinnar och de båda huvudpersonerna är allt annat än genomsympatiska. Att publiken trots det tagit dem till sina hjärtan avspeglar sig inte bara i antalet sålda biobiljetter utan även i fjolårets vinförsäljning. Försäljningen av de Pinot Noir-viner som Miles så passionerat hyllar i filmen steg nämligen med nästan 25 procent, medan Merlotvinerna, som karaktären inte har ett lika gott öga till, faktiskt tappade några procentandelar. Återstår så bara att utbringa en skål för att det fortfarande görs filmer som Sideways i Hollywoodfabriken.
FS