USA
2003. Regi: Jonathan Caouette. Producent: Jonathan Caouette, Stephen
Winter. Musik: John Califra, Max Avery Lichtenstein, Stephin Merrit.
Medverkande: Renee Leblanc, Jonathan Caouette, Adolph Davis. Rosemary
Davis, David Sanin Paz. Längd: 88 minuter.
Tarnation av Jonathan Caouette som förra året vann en hel del priser och uppmärksammades på grund av sin extremt låga budget, dryga tvåhundra dollar, består av regissörens egen samling av fotografier, super8-filmer från barndomen, och telefonsamtal. Filmen klipptes sedan ihop på hans egna mac-dator. Ett rätt så imponerande hantverk. Handlingen kretsar runt Caouettes eget liv och främst hans relation till sin psykiskt sjuka mamma. I ett sällsynt avslöjande familjeporträtt får vi följa med ända från födseln av hans morföräldrar till ett New York i nutid.
Även om Caouettes mamma Renee inte alltid är närvarande färgar hennes existens hela filmen. Man får känslan av att allt i Caouettes liv, alla handlingar, alla samvetskval på något sätt relateras tillbaka till mamman som led av hjärnfel såväl som schizofreni. Historien kastar sig fram och tillbaka mellan påhittade och riktiga bekännelser framför kameran, blandar in populärkultur och kryddar med mycket och bra musik.
Filmen påminner kanske inte så mycket i formen som i uppläget om The Friedmans som Filmstudion tidigare visat.
Ett naket, smärtsamt och personligt utlämnade som det ibland blir svårt att värja sig emot. En unik skildring av en ickefungerande familj, men framförallt ett oändligt hoppfullt självporträtt.
PS & TS