USA 1971.
Regi: Stanley Kubrick. Manus: Stanley Kubrick efter en roman av Anthony
Burgess. Producent: Stanley Kubrick. Foto: John Alcott. Klippning: Bill
Butler. Musik: Wendy Carlos och Rachel Elkind. I rollerna: Malcolm
McDowell (Alex de Large), Warren Clark (Dim), James Marcus (Georgie),
Michael Tarn (Pete), Patrick Magee (Mr. Alexander), Adrienne Corri
(Mrs. Alexander). Längd: 136 min. 16 mm.
Vad är egentligen värst: en människa som väljer att vara ond eller en människa som tvingas vara god? Vi värnar om den fria viljan, men bara till en viss gräns. En individ som väljer att skada andra måste naturligtvis motarbetas. Men till vilket pris? Ta som exempel den unge Alex De Large. En ondskefull individ som odlar sina fritidsintressen – ultravåld, våldtäkt och Beethoven – och leder sina kumpaner ut på nattliga orgier av sex och misshandel. En dag sätter samhället käppar i hjulen för hans framfart. Alex döms och utnyttjas som försökskanin i ett rehabiliteringsexperiment som förvandlar honom till ett viljelöst objekt. Frågan är då vem som begått det största brottet: den illvilliga Alex eller den välmenande samhällsapparaten?
Anthony Burgess dystopiska framtidsroman A clockwork orange från 1962 är ett satiriskt mästerverk som även briljerar rent lingvistiskt genom att vara skriven på det påhittade språket nadsat, ett slags engelsk-rysk slang. Trots detta vågar jag påstå att detta är ett av de fall där filmen faktiskt är bättre än boken. Med hjälp av filmmediets hela effektpalett, musik, färgeffekter, slowmotion, fastmotion, kameraåkningar och extrema närbilder, överför perfektionisten Stanley Kubrick berättelsen om Alex till duken med ett närmast hypnotiskt resultat.
Idag är det knappast någon som ifrågasätter filmens konstnärliga kvalitéer, men vid premiären för 36 år sedan uppstod en moralpanik utan dess like. Kulmen nåddes när det började rapporteras om ligistgäng som klädde sig som filmens karaktärer och utförde liknande våldsdåd. För att få ett slut på uppståndelsen proklamerade Kubrick att filmen inte fick visas i Storbritannien förrän efter hans död, och så blev också fallet. Först år 2000 kunde filmen återigen visas på brittiska biografer.
Om du tillhör den skara som ännu inte sett A clockwork orange så är det bara att gratulera; du har en oförglömlig filmupplevelse framför dig. Om du redan sett den så inser du förmodligen att du absolut inte får missa denna chans att se om den på stor duk. Viddy well, little brother, Viddy well…
FS