Ballad om en soldat

När de ryska trupperna strider mot de tyska under andra världskriget gör en menig soldat en heroisk insats. Han belönas med fyra dagars permission så att han åka hem och hjälpa sin mor att reparera ett tak. Filmen skildrar hans resa hem, och olika människor han kommer i kontakt med. Han möter en ung flicka, och något som är början på en kärlek inleds.

Mot slutet av 50-talet skedde i Sovjet det som brukar kallas en ”tövädersperiod”. Stalin hade avlidit 1953 och vid partikongressen 1956 hölls Nikita Chrustjov ett tal där han gjorde upp med den tidigare terrorn. Men det skulle som bekant dröja ända till 1989 innan det sovjetiska imperiet föll samman.

Tövödersperioden märktes även inom den konstnärliga sfären. Inom filmen talade man om en ny rysk våg. (Det vore intressant att utreda hur många olika vågor som sköljt genom filmhistorien hittills.)

Andra världskriget, eller det stora fosterländska kriget, har alltid spelat en stor roll i sovjetisk/rysk film. Många filmer har varit endimensionella propagandanummer. Men några filmer har lyckats med att skildra människor och de tragedier de drabbas av som en följd av kriget. Ett exempel är Andrej Tarkovskijs Ivans barndom.

Ballad om en soldat handlar inte så mycket om kriget. Men den inledande skildringen av krigets helvete finns hela tiden med som en bakgrundsbild till soldatens upplevelser under resan hem. Det är till kriget, och med stor sannolikhet en våldsam död han måste återvända. Att livet har så mycket annat att erbjuda inser han under resans gång, och det gör tragedin med krigets obönhörliga logik ännu mera tragisk.

HE