Hotel

Hotel både liknar och skiljer sig från andra filmer från Österrike som nått svenska biografer de senaste åren. Vi har blivit vana att Österrike producerar filmregissörer som envetet petar i såren hos det moderna västerländska samhället, och inte nödvändigtvis det specifikt österrikiska. Mest känd av dessa regissörer är förstås Michael Haneke med sina obönhörliga filmer om mänsklig kyla och den moderna tillvarons brist på empati och kontakt med verkligheten, som han upplever den. Han har på senare år gått över till att göra filmer på franska, även om han för ett par år sedan baserade sin film Pianisten på en roman av en annan österrikisk enfant terrible, Elfriede Jelinek.

Även regissören Ulrich Seidl följde i de tunga österrikiska fotspåren med sin film Hunddagar. Den skiljde sig formmässigt från Hanekes filmer med sin dokumentära stil men tycktes skildra samma tröstlösa tillstånd där människan ständigt är människans varg, inte utan en hel del nattsvart humor.

Hotel har en hel del gemensamt med sina föregångare i sin atmosfär. Handlingen är enkel. En ung flicka kommer till ett hotell ute i storskogen för att jobba som nattreceptionist. Hon är lite tillbakadragen och försagd och möts nästan enbart av kyla och nedlåtenhet av den ordinarie personalen. Hon får snart reda på två saker: i skogen inte långt från hotellet finns en grotta bunden till en gammal legend om häxor och diverse turisters mystiska försvinnanden, samt att hennes företrädare på posten mött ett förskräckligt öde. Och här tar filmen sin egen väg. Så möts på ett fantastiskt sätt den österrikiska realismen med de bästa skräcktraditionerna från Polanski, David Lynch och The Shining i en av de mest välgjorda och obehagliga skräckfilmerna på många år.   

EL