Kajmanen – B-filmarens revansch

Den som gör ”politisk film” har som ett syften att påverka. Något försök att här definiera ”politisk film” kommer inte att göras. Även de som gör annan typ av film kan naturligtvis vilja påverka.

Att sedan mäta, eller fastslå, om en film verkligen  påverkat är väl i det närmast omöjligt att med säkerhet fastställa. En kända politisk filmare som Michael Moore erkände utan omsvep att en av hans ambitioner med Fahrenheit 9/11 var att förhindrad ett omval av den amerikanska presidenten George W Bush. Vi vet alla att det lyckades Moore misslyckades med det.

Ett aktuellt exempel på att en film faktiskt lyckats påverka politiska beslut är den franska filmen Infödd soldat som tar upp frågan om soldater från före detta franska kolonier. Enligt tidningsuppgifter har filmen medfört att de nu får de pensioner som franska staten tidigare förnekat dem.

Våren 2006 var det presidentval i Italien. President i Italien hade under senare år varit Silvio Berlusconi som i stort sett genom ägande kontrollerade all TV i Italien. Nanni Morettis film Kajmanen är ett porträtt av Berlusconi, och det land som hade valt honom till president. Moretti är en filmskapare som ofta genom en blandning av stilar och berättelser lyckas med att skildra en komplicerad verklighet. Hans film börjar med  en misslyckad filmproducent som får ett lite annorlunda manus i sina händer och som han satsar på. Efter ett tag inser an vad det egentligen handlar om…

Berlusconi blev inte omvald. Vad filmen Kajmanen hade för roll i valutgången återstår väl för statsvetare att utreda. Men även efter det Italienska valet har den mycket att säga om hur politik fungerar. Och hur filmvärlden fungerar.

HE