The proposition

Australien, Storbritannien 2005. Regi: John Hillcoat. Manus: Nick Cave. Producent: Chris Brown, Chiara Menage, Jackie O’Sullivan, Cat Villiers. Foto: Benoît Delhomme. Musik: Nick Cave, Warren Ellis. I rollerna: Ray Winstone (Kapten Stanley), Emily Watson (Martha Stanley), Danny Huston (Arthur Burns), Guy Pearce (Charlie Burns), Richard Wilson (Mikey Burns), John Hurt (Jellon Lamb), David Wenham (Eden Fletcher) m.fl. Längd: 104 min. 35 mm.









 

Nick Cave är mest känd för sin musik, men han har även varit aktiv både som författare och inom filmbranschen. Naturligtvis som kompositör, men han har dessutom agerat, regisserat och skrivit manus. Manuset till den här filmen är det första som Cave har skrivit på egen hand (han har tidigare varit medskribent på manuset till Ghost… of the civil dead) men han verkar ha fått blodad tand. Redan 2007 väntas Death of a ladies’ man ha premiär. Även det en film där Cave står för manusskrivandet och John Hillcoat regisserar.

The proposition utspelar sig i 1880-talets Australien. Den lokale sheriffen Kapten Stanley lyckas arrestera två av tre efterlysta bröder, men den äldste brodern, Arthur, är fortfarande på fri fot. För att få tag i denne ger sheriffen mellanbrodern Charlie ett grymt förslag: om han lokaliserar och likviderar sin äldre bror så får den yngste brodern, Mikey, leva. Det blir ingen lätt resa för Charlie, han har hamnat i en hopplös situation, att döda den ene för att rädda den andre.

Det här är en våldsam, blodig och dammig westernfilm där hämnd och ett moraliskt dilemma står i centrum. Nick Cave har även skrivit musiken som får ackompanjera bilderna från den australiensiska vildmarken. Jag är själv inte så bevandrad i Nick Caves alla verk, men för den insatte lär filmen innehålla många referenser till hans tidigare produktioner. Det finns dock inga krav på att man ska vara ett stort fan av nämnde Cave för att få behållning av den här filmen. Det räcker med att man tycker att det är ganska trevligt att se en hederlig westernfilm ibland. Kanske lite i det blodigaste laget, om man nu tycker att sånt är obehagligt, men för oss som inte är så känsliga är det här en film som erbjuder filmiskt våld i snygg förpackning.

KHÅ

© Uppsala Filmstudio