Tsotsi

Sydafrika 2005. Regi: Gavin Hood. Manus: Gavin Hood efter en roman av Athol Fugard. Producent: Peter Fudakowski. Foto: Lance Gewer. Klippning: Megan Gill. Musik: Paul Hepker och Mark Kilian. I rollerna: Presley Chweneyagae (Tsotsi), Terry Pheto (Miriam), Kenneth Nkosi (Aap), Mothusi Magano (Boston), Zenzo Ngqobe (Butcher), Zola (Fela Ndlovu), Rapulana Seiphemo (John). Längd: 94 min. 35 mm.




 

Det är inte ofta som afrikanska filmer når den svenska biopubliken, men den hyllade Tsotsi är ett välkommet undantag. Under sex dygn låter den sydafrikanske regissören Gavin Hood oss följa en ung gängledares liv i utkanten av Johannesburg. Han har glömt sitt riktiga namn men smeknamnet Tsotsi, som är slang för gangster, passar honom som hand i handske. Med slipade sylar i fickorna sprider han och hans gäng skräck omkring sig, och de tvekar inte att kliva över lik i jakten på småpengar. En natt går dock något snett. Tsotsi skjuter en kvinna och stjäl hennes bil utan att veta att hennes tre månader gamla baby ligger i baksätet. När bilen hamnar i diket slänger han i desperation ner babyn i en pappkasse och tar med den till sitt plåtskjul i kåkstaden.

Gavin Hood må ha växt upp i Johannesburgs mer välbärgade kvarter, men trots det lyser filmen av ett brinnande engagemang för den miljö han skildrar. Han understryker dock att Tsotsi inte är en film om Sydafrika. Snarare är det en universell historia som skulle kunna utspelas var som helst i världen där våld är en naturlig del av vardagen. Titelrollen spelas av långfilmsdebuterande 21-åringen Presley Chweneyagae, som med hjälp av ett imponerande minspel lyckas med konststycket att gestalta en hänsynslös gangster och en bräcklig gosse på en och samma gång. Till filmens styrka bidrar också Lance Gewers magnifika foto. Många skulle garanterat valt att filma Tsotsi med skakig handkamera och suddiga närbilder i hopp om att det skulle göra filmen mer realistisk. Gewers gör tvärt om. Med kameran stadigt nerborrad i jorden fångar han storslagna vyer badande i ett sällsamt rödaktigt sken som ger filmen en suggestiv och olycksbådande stämning.

Tsotsi belönades 2005 med en Oscar för bästa utländska film, och det var en märkbart rörd regissör som höll kvällens mest känslosamma tacktal och utbrast i ett ”Viva Africa! Viva!”. I detta hurrarop kan vi på Filmstudion inte annat än instämma.

FS

 

© Uppsala Filmstudio