Plan 9 from Outer Space

Den amerikanske regissören Ed Wood (1924–80) var länge en högst obskyr figur i den amerikanska filmens träskmarker. De få filmer han gjort hade fått en ytterst begränsad distribution och de sista åren av sitt liv hade han främst försörjt sig genom att skriva pornografiska byxkittlare. Vändpunkten kom 1980, två efter hans död, då hans magnum opus Plan 9 from Outer Space utnämndes som vinnare på New York Worst Film Festival – den utsågs nämligen utan större konkurrens till tidernas sämsta film. Epitetet har hållit i sig, om än med en viss modifikation; förvisso har det gjorts sämre filmer, men knappast någon som är lika dålig på ett så underhållande sätt.

Ed Wood-kulten har hållits vid liv sedan dess, inte minst genom bröderna Medveds ”Golden Turkey”-bokserie där de på olika sätt uppmärksammat Woods livsverk. Ett riktigt rejält uppsving kom 1994, då den etablerade Batman-regissören Tim Burton skildrade Ed Woods liv i en högbudgetfilm med samma namn. Johnny Depp spelade titelrollen och Martin Landau fick en birolls-Oscar för sitt porträtt av skräckfilmsstjärnan Bela Lugosi, vilken blev Woods vän under sina sista år och även spelade med i dennes Glen or Glenda (1953), Bride of the Monster (1955) och Plan 9 from Outer Space (1956). Lugosi hann aldrig avsluta sin roll i den sistnämnda; han avled några dagar in i inspelningen, men rollen utökades genom att Wood lät en (inte särskilt lik) dubbelgångare göra resten av Lugosis scener.

Tim Burtons film gav medvetet en mycket romantiserad bild av Ed Woods liv, som förmodligen var ganska tragiskt. Han var transvestit och hyste en alltigenom obesvarad kärlek till filmen. Andå lyckades han genom entusiasm och kontakter genomföra ett antal filmprojekt, men ständigt på en minimal budget och ofta genom att gå med på olika märkliga villkor från producenterna. Det kunde vara en släkting till producenten som denne krävde skulle få huvudrollen eller, som i Plan 9:s fall, att hela filmtruppen skulle döpa sig till baptister för att få filmpengar från denna kyrka.

Plan 9 from Outer Space var Woods fjärde film som regissör. I rollerna finns en märklig samling skådespelaramatörer från Woods vänkrets: den svenske wrestlingbrottaren Tor Johnson, TV-mediet Criswell, den samtida TV-skräckvärdinnan Vampira samt den avlidne Bela Lugosi vars fåtaliga scener spritts ut i filmen. Den förvirrade handlingen skildrar hur varelser från yttre rymden kommer till jorden och uppväcker de döda i en avancerad och närmast obegriplig plan i avsikt att ta över jorden. Den amerikanska armén tar upp kampen (i inköpta dokumentärfilmsscener som klippts in) och visar till sist vad skåpet skall stå.

Plan 9 from Outer Space är en svårbeskriven film, där själva hantverket är så klumpigt att hela filmen i sig framstår som ett enda stort fel. Dialogen är märklig och förvirrad, agerandet oftast under all kritik, specialeffekterna närmast ofattbart billiga och filmtekniken på barnstadiet, där det t.ex. kan växla mellan natt och dagsbilder i en och samma scen. Att det hela uppenbarligen också är gjort med de största seriösa avsikter gör det hela ännu roligare.

BB