Befrielsen

Vad som är viktigt i en artikel om film finns det som bekant olika åsikter om. Inte minst speglar artiklarna i Filmstudions programhäfte många olika förhållnigssätt. Den som lider av sysselsättningsproblem kan alltid försöka vaska fram olika teoretiska utgångspunkter hos de olika skribenterna. 

Den biografiska metoden har sina förespråkare, och sina belackare. Hur stor vikt man skall lägga vid en filmskapares privata liv vid utvärderingen av den konstnärliga produkten är ingen lättbesvarad fråga. Går det att återföra vissa händelser från ”verkligheten” till ”fiktionen”? 

Det är kanske inte alltför långsökt att hävda att om ens far ”ramlat” ut genom ett fönster under förhör hos säkerhetspolisen när man var 12 år, så kan denna händelse, och de omgivande omständigheterna, sätta spår om 12-åringen som vuxen blir filmregissör.

Händelsen med fadern var vad som drabbade Agnieszka Holland och hennes familj. Fadern var en från början en till kommunismen välvilligt inställd politiker, som under 50-talet blev allt mer kritisk till utvecklingen i Polen. Efter faderns död hade Holland av, förståeliga skäl, svårt att göra vad hon ville i Polen, all filmutbildning var stängd för henne. Hon erhöll sin utbildning i Tjeckoslovakien och återvände därefter till Polen, där hon hade vissa svårigheter att arbeta. Men hon fick kontakt med Andrzej Wajda, och skrev manus till dennes film Utan bedövning (1978), en film som delvis bygger på faderns liv. Hon fortsatte att samarbeta med Wajda, och skrev manus till Järnmannen (1978) och Marmormannen (1981). Den envisa kvinnliga dokumentärfilmaren i Järnmannen betraktas som ett porträtt av Holland, med drag av både järnvilja och stor envishet. Holland blev med tiden också god vän med Kieslowski, och hon hjälpte honom som kreativ konsult för många av hans senare filmer. 

Befrielsen är Hollands första egna film. Den polska originaltiteln kan översätta med ”Landsortsaktören”. I en Polsk provinsstad skall man sätta upp dramatikern Stanislaw Wyspianskis samhällskritiska drama från 1903. En känd regissör från huvudstaden anlitas, men det utvecklas snabbt en olöslig konflikt mellan skådespelaren som fått huvudrollen och regissören. Den senare vill stryka allt i pjäsen som kan störa de nuvarande makthavarna. Aktören har också problem i sitt privatliv, där han är långtifrån radikal, vilket hans hustru har svårt att stå ut med. 

Vid filmens svenska premiär skrev Kjell Albin Abrahamsson i Chaplin (175, 4/1981): ”Upprorsmänniskan som komprometterar sig själv är ett slitstarkt tema i dagens polska film. Agnieszka Hollands speciella styrka ligger i förmågan att finna beklämmande aktuella ämnen och de fruktbara proportionerna mellan gestaltning och analys. Kanske är det just detta som gör Befrielsen till en så levande och angelägen film. Vad som saknas i dramatisk puls kompenseras av tillgänglighet och allmängiltighet utan att filmen därför blir ytlig eller konturlös. Dessutom innehåller filmen en befriande svart humor vilket är ganska ovanligt för den här sortens filmer.”

HE