Blade Runner – Director’s Cut

Filmen utspelar sig i Los Angeles ar 2019. Staden är överbefolkad, till synes mest av orientaler. Miljön är inte den som vanligen visas i s k science fiction-filmer, klinisk ren med allt i vitt, blinkade lampor och TV-skärmar. Nej i Blade Runner har man byggt upp en verklig skräckvision av den amerikanska storstaden, det ser närmast ut som en krigsskådeplats med bilvrak och utbombade hus. Dessutom strilar ett giftigt regn ned från den ständigt halvmörka himlen. Vetenskapsmännen har lyckats tillverka robotar som i allt väsentligt liknar vanliga människor, men deras programmerade livslängd är be gränsad till fyra år. Dessa replikanter används främst som slavarbetare på främmande planeter. 

En före detta polisman, spelad av Harrison Ford, får i uppdrag att spåra upp och ”återkalla” (= likvidera) några förrymda replikanter som olovandes har tagit sig till jorden. Hur det går skall inte avslöjas här, men undertecknad blev positivt överraskad av filmen. Den är spännande och miljöskildringen är fantastisk; arkitekt och scenograf har gjort ett jättearbete. De svenska recensenterna var som vanligt tröga och svårflirtade, några dömde helt ut filmen, men det fanns även positiva röster som t ex Carl Rudbeck i Svenska Dagbladet, som skrev:

”På det tekniska planet har Ridley Scott lyckats strålande. Här finns lysande scener från ett förfallet och sjabbigt Los Angeles; på ett visuellt och imponerande sätt gestaltar Scott sin vision av framtiden som en global slum. Han har emellertid gatt vilse i sin egen teknikberusning och tycks tro att skickligt komponerade scener kan ersätta dramatisk struktur. Regis sören ger sig aldrig tid till att bygga upp handlingen som ständigt faller sönder i disparata incidenter. Harrison Ford spelar sin roll med en ironisk medvetenhet om att han tävlar med stora föregångare inom deckargenren. Han bor i en moderniserad version av den ostädade ungkarlsvåning som en gång beboddes av Philip Marlowe; han rör sig i det som finns kvar av kalifornisk halvvärld. Men här upphör likheterna. Även om 40-talets filmer var osannolika fungerade scenerna som länkar i en kedja. Scott har inbillat sig att man ostraffat kan presentera länkarna var och en för sig, och att dramatisk dynamit kan ersättas med tekniskt tingeltangel och med en lättköpt och fashionabel pessimism om människans framtid på jorden.”

Lennart Högström (Filmstudions program våren -88)

1993 fick en ny version av Blade Runner premiär. Det var Ridley Scott som hade klippt om filmen så som han hade tänkt sig från början. Vid slutarbetet på den ursprungliga versionen hade filmbolaget insisterat på en voice over för att förklara handlingen för mer trögtänkta åskådare och ett mer konventionellt slut än Ridley Scott tänkt sig. Ridley Scott lade också tillbaka en del scener i kärlekshistorien som tidigare klippts bort. De som tyckte att den gamla Runner gav en dyster bild av framtiden, kan nu få en version med ännu öppnare, osäkrare slut.