Kärlekens himmelska helvete

Lika oförstående som inför Hjälten har vissa kritiker varit inför Agneta Fagerström-Olssons tredje film, Kärlekens himmelska helvete, där hon låtit sitt ”osvenska” bildfantasteri komma loss i ännu högre grad. Också här handlar det mycket om upplösning av traditionella könsroller. Männen är i mycket kvar i ett infantilt stadium i denna kaotiska bröllopsskildring under den svenska midnattssolen. Utgångspunkten är dramatikern Staffan Göthe med sin förkärlek för samhällets förlorare och udda människor i marginalen. En stark kvinna från Norrbotten har med sig sin blivande man för att fira bröllop på en ö ute i hennes hembygds skärgård. Det blir ett starkt möte mellan nord och syd, gammalt och nytt, och med den Götheska förkärleken för det tivoli- eller varietéaktiga, som Fagerström-Olsson understrukit genom sin brokiga iscensättning.

Många kritiker blev uppenbart störda av det burleska och talade t o m om Åsa-Nisse i sammanhanget, därmed visande sin oförmåga att uppfatta det absurda i hela detta drama. Detta har fått lite symboliska dimensioner genom att man låtit en del av handlingen ta plats på den s k ”Playa Planja”, i Luleå, den sandöken där Stålverk 80 var tänkt att ligga. Det finns knappast en bättre miljö att iscensätta en fars om brustna drömmar än denna minnesplats över framtiden som gick fel.

POQ