Mellan djävulen och det djupa blå havet

Det produceras väldigt mycket film varje år. Ett närmare studium av årsboken Variety International Film Guide kan ge den intresserade närmare upplysningar om mängden av film. Även om bara några procent av all den film som nämns i denna årsbok skulle vara intressant, kan man dystert konstatera att det förmodligen är mängder av värdefull och stimulerande film som aldrig når Sverige. Många filmintresserade som haft tillgång till franska TV 5 har kunnat ta del av många stimulerande franskspråkiga filmer. Denna möjlighet har nu genom ett sällsynt idiotiskt beslut försvunnit genom monopolföretaget Telias hänsynslöshet. Ett år innan Sveriges huvudstad skall vara europeisk kulturhuvudstad sparkas en av grundstenarna i den europeiska kulturen bort. 

I franska TV 5 har under senare år åtminstone fyra av den belgiska regissören Marion Hänsels filmer visats, och hon har där visat sig vara en personlig och intressant filmskapare. Hänsel, född 1948, började som skådespelerska men gick sedan över till filmregi. Hon debuterade med Le Lit (Sängen) 1982 ett relationsdrama inte helt utan hopp om en konstnär som dör i cancer. 1985 kom Dust (Damm), en tragisk historia om en ensam kvinna som lever i Sydafrikas ödemarker med sin tyranniske far, i huvudrollerna Jane Birkin och Trevor Howard. Les Noces barbares (Det brutala bröllopet) efter Yann Queffélecs roman som på svenska heter Barnet på vinden, handlar om hur otroligt grymt en barn kan behandlas därför att vissa personer icke uppskattar omständigheterna kring dess tillkomst. Il Maestro 1990 berättar om ett oväntat möte mellan två flyktingar under 2:a världskriget. Båda är musiker, men på mycket skilda nivåer inom den musikaliska hierarkin. De två spelas av Malcolm MacDowell och Charles Aznavour. 1992 kom Sûr la Terre Comme Au Ciel (I himlen såsom på jorden) en science fictionartad historia om en gravid kvinna och hennes ofödda barn, som inte vill kom ut till den här världen. En synpunkt som kan ha ett visst berättigande.

Hänsel är en europeisk filmregissör, hon har gjort filmer i olika länder, och använder sig av skådespelare från flera språkområden Mellan djävulen och det djupa blå havet är också en internationell samproduktion, se bara mängden inblandade under ledordet ”Produktion”. Det är en film av en belgisk regissör, som bygger på en novell av en grekisk författare, som har en irländare i den manliga huvudrollen, och en engelsk/vietnamesisk flicka i den kvinnliga, och som utspelas i Hong Kong. Sjömannen Nikos har blivit strandsatt med sitt fartyg i Hong Kong och han väntar på att få ut sin lön efter det att rederiet har gått i konkurs. Tröstlöshet breder ut sig, men han får kontakt med den kinesiska flickan Li. Tillsammans utforskar de Hong Kong, och om det möjligtvis finns något hopp.

Filmen fick lite blandad kritik vid den svenska premiären, Jan Olov Andersson i Aftonbladet, 23/8 1996 skrev: ”Men Marion Hänsel är en begåvning som effektivt utnyttjar miljöerna (det slitna fartyget, Hong Kongs fascinerande hamnkvarter) för att berätta historien om två vilsna människor som har mer att ge varandra än någon av dem ens vågar tro.” Helena Lindblad i DN 23/8 1996: ”Behållningen ligger i de kontemplativa bilderna och den tysta kollisionen mellan det österländska lugnet och den hektiska kronkolonins yttersta dagar.”

HE