Mördarna finns mitt ibland oss

Sedan Heelmut Käutner färdigställt sin idylliska men realistiska film Under broarna [visad på Fimstudion våren 1996] strax innan det tyska sammanbrottet 1945, dröjde det av naturliga skäl innan den tyska filmen kunde samla sig till en ny produktion. Material- och materielbristen var givetvis skriande och det fanns viktigare saker att tänka på än film. Men om den tekniska bristen var stor så fanns det desto mer av stoff och miljöer som väntade på sin filmatiska utformning.

Den första tyska efterkrigsfilmen kom så 1946 från det sovjetdirigerade filmbolaget Defa, vilket delvis uppstått ur spillrorna efter det gamla anrika stor-tyska bolaget Ufa. Filmen hette Mördarna finns mitt ibland oss och var skriven och regisserad av en man vid namn Wolfgang Staudte (f 1906), som studerat teater både hos Max Reinhardt och Piscator. Han stod i stor gunst hos de ryska myndigheterna på grund av sin antinazistiska verksamhet under kriget. Trots denna verksamhet hade han dock fått tillfälle att regissera två egna filmer under kriget (Ich hab von dir geträumt 1943 och Akrobat schö-ö-ö-n 1944 med Charlie Rivel) efter att i många år ha arbetat i Tobis’ ateljéer på olika poster.

När Staudte så fick chansen 1946 att göra Mördarna hade han alltså att arbeta med mycket små och primitiva hjälpmedel men i en miljö som ur filmisk synpunkt var helt ny och obearbetad. Staudtes politiska radikalism parad med hans tekniska och konstnärliga skicklighet resulterade i en film som måste betecknas som en av den tyska efterkrigsfilmens starkaste och mest intressanta verk till dags dato.

Storstadens ruinfält var skådeplatsen i den första tyska efterkrigsfilmen och den skulle följas av en mängds filmer som valt samma miljö, men få av de senare filmerna har på samma sätt som Staudtes film lyckats fånga den verkliga bilden av ruinstaden, livet bland dem och de mellanmänskliga konflikterna. De som genom sitt vansinne bidrog att bringa Tyskland på fall – de nazistiska mördarna, hög som låg – är de som först kommer på fötter och går ibland den utarmade befolkningen som oförargliga men välbärgade borgarbrackor. De är mördarna mitt ibland oss, säger Staudte; det är de som skall ställas till ansvar och dömas.

Det är hat och hämnd bakom tendensen i Mördarna finns mitt ibland oss; men hur skulle man kunna reagera annorlunda i nådens år 1946?

Sedan 1946 har Staudte gjort ytterligare ett 10-tal filmer i Östtyskland av vilka man kan nämna Människor i Berlin (1949) och Undersåten (1951), vilka båda filmer visar att Staudte näst efter Käutner är det nya Tysklands främste regissör. För några år sedan blev de ekonomiskt lockande anbuden från Västtyskland alltför starka. Staudte for till München, där han dokumenterat sig som en synnerligen medelmåttig underhållningsregissör.

Cjs i Filmstudions program hösten 1959