Olivier, Olivier

Europa, Europa var Angnieszka Hollands internationella genombrott, även om filmen blev föremål för en hel del diskussion i Tyskland, där nazitiden och 2:a världskriget alltid varit känsliga ämnen. Sin nästa film gjorde Holland i Frankrike. Även i Olivier, Olivier diskuterar hon identiteten, men på ett lite annorlunda sätt i den tidigare filmen. 

Den nioåriga pojken Olivier försvinner en dag när han skall uträtta ett rutinärende till sin mormor. Efter hans försvinnande faller den återstående familjen sönder, fadern tar arbete utomlands. Modern, vars favorit Olivier alltid varit, ger aldrig upp hoppet. En yngre syster lever med modern och hoppas att modern skall acceptera Oliviers försvinnande. Efter flera år återfinner polisen som ledde undersökningen om Oliviers försvinnande en ung man i Paris som förmodligen är den försvunne Olivier. Han återförs till familjen, men den finns flera frågor angående hans identitet.

Holland har skrivit sin historia utifrån en tidningsnotis, men den verkliga händelsen blir en utgångspunkt för en historia som alltefter den utvecklas tilltar i komplexitet. Det finns inslag av saga i berättelsen, ett barn som försvinner när hon skall till mormor, etc. Men det är samtidigt en realistisk berättelse om en familj som inte klarar av att vara en familj, och det finns också inslag av kriminalgåta: vad har hänt med Olivier? Och om något har hänt, är då någon skyldigt till ett brott?

Holland erbjuder inga enkla lösningar, men genom att antyda, genom att besvara frågor på ett sådant sätt att de ger upphov till ny frågor engagerar hon åskådaren i berättelsen. Det är inte riktigt säkert att alla frågor fått entydiga svar när filmen är slut, men detta är inte resultat av en illa konstruerad berättelse, utan det är med största sannolikhet något som Holland eftersträvat.

Olivier, Olivier var den andra film av Holland som visades på svenska biografer, vid premiären skrev Sven E Olsson i Arbetet 16/4 1994: ”Här är en film och en filmskapare, Agnieszeka Holland, som vågar ställa flera frågor kring relationer och förväntningar än här finns entydiga svar. Här finns incestuösa slingor i mönstren mellan familjemedlemmarna, men också sådant som parapsykologiska fenomen och en starkt berörande misshandel – av ren förtvivlan. Och här finns, framför allt, en blottlagd önskan efter att få älska och att bli älskad som både griper och begrips. Det är en allvarlig film om det allvarligaste och kanske farligaste som finns: kärlek. Min kärlek får den på köpet.”

HE