Ryttare på taket

Den dyraste filmen i sitt land någonsin. En romantisk film som håller de gamla riddaridealen i hälgd. En film där kvinnan behandlas med hövisk respekt och hjälten är ädel. En film som inte räds för att stiga ur de invanda spåren och låta historien gå sin egen väg.

Nej, det är inte D W Griffith som varit i farten. Det rör sig om en blott årsgammal fransk film av Jean-Paul Rappeneau, mannen som gav Gérard Depardieu lång näsa i Cyrano. Liksom den filmen är Ryttare på taket ett försök att få fransk film att erövra marknadandela från den överallt så dominerande Hollywoodfilmen.

”Visst ska Hollywoodfilmen också få finnas, säger Rappeneau i en DN-intervju. Men det vore hemskt om den enda bildleverantören heter Hollywood, se påTyskland. Vad händer när ett land inte längre har möjlighet att berätta sina historier med egna bilder? Tänk om man förbjöd all musik utom den österrikiska. Horribelt!”

Om sin film fortsätter han:

”Jag vill balansera äventyr, tragik, groteska inslag, komik och natur i en och samma film. Men det är ingen slump att det vimlar av fäktningsscener. Den första film jag såg på bio var Robin Hood. Jag växte upp med det där och har ingen anledning att dölja min förtjusning.”

Filmens huvudperson är en italiensk husar på flykt i Frankrike, bland krig och koleraepidemi. Men där finns också romantik och föremålet för hans höviska flamma är en vacker adelsdam, spelad av Juliette Binoche.

”Kärlekshistorien är som en porslinsdocka på slagfältet, säger Rappeneau. Kontrasten mellan livet och döden griper mig enormt. Dessutom spelar Provence fantastiska natur en av huvudrollerna.”

Björn G Stenberg i UNT hade svårt att hålla igen på berömmet:

”Även om man inte på minsta vis bryr sig om att filmen är den dyraste som gjorts i Frankrike är det hur som helst en mycket rik film. Här finns så mycket att man till slut blir förvånad över att regissören Rappeneau hinner med allt på knappa två timmar. Rappenau besitter ett säkert handlag och ett enormt register. Från början var han komediregissör, vilket märks här på en del träffsäkert muntra scener, för att sedan göra Cyrano som fick hur många utmärkelser som helst.

 I Ryttare på taket – varför man nu måste ändra på originaltitelns Husar – är döden och skönheten högst påtagligt närvarande hela tiden, liksom sorgen, romantiken, spänningen (en hel del kittlande action), landskapets storslagenhet liksom dess oförutsägbarhet, folkmyllret och ödsligheten. […]

Och så skådespelandet då. Snart måste väl ändå Juliette Binoche göra en dålig film: här är hon lika överväldigande skicklig som alltid. I kombination med hjälterollen som Olivier Martinez skickligt axlar blir de ett nästan oslagbart par. Eftersom detta är fransk film kikar förstås Gerard Depardieu fram på ett ställe också.

Det är imponernade att så självklart, till synes enkelt, göra en filrn med djup parat med en känsla av gammaldags äventyrsmatiné. Det är konst det. Äntligen en jättebudget som resulterat i en mästerlig film.”