Sweetie

Kay är rädd för framtiden och nutiden, för liv och död, för ensamhet och kärlek, hon är rädd för träd som vittrar och dör, för skuggor och ljus, rädd för att lämna ut sig själv till sina drömmar och minnen.

Efter det att en sierska under en minut beskriver mannen i hennes liv, inleder Kay en relation med Louis, f d pojkvännen till en arbetskompis. Efter ett år av uppenbarlig lycka men ändå med avsevärda problem, tar hennes fruktan åter över; hon lämnar Louis och går åter in i sig själv.

Hennes äldre syster, Sweetie, dyker upp. Sweetie är impulsiv och svårfångad; en fet och neurotisk tjej – som hennes pappa, Gordon, fortfarande insisterar på – är stjärnan eller artisten i familjen. Hon vänder omedelbart upp och ner på Kays ordnade värld, med sina skrämmande utbrott, sin sensualitet och sin enorma aptit. Hon har dessutom med sig sinpojkvän, ettmänskligtvrak som stör Kays och föräldrarnas tillvaro. Kay kämpar så gott hon kan mot denna virvelvind, men hon kan inte fly från Sweeties övermäktiga inflytande, hennes törst efter kärlek och hennes aldrig sinande energi.

Både Sweetie och Kay konfronteras med sitt förflutna via sina föräldrar, som satt sin prägel på deras liv idag. Smällarna blir många och smärtsamma. Och till slut sker avgörandet…

Jane Campion föddes på Nya Zeeland. Hon studerade målning och skulptur och fick ett diplom i antropologi innan hon började på australiska film- och tvskolan, där hon regisserade tre kortfilmer: Peels, Passionless moments och A girl’s own story. Den sistnämnda filmen var hennes avgångsfilm.

1984 skrev och regisserade hon en 30 minuter lång film, After Hours, åt en kvinnlig filmorganisation; den vann pris på filmfestivalen i Melbourne. 1985 gjorde hon en TV-film, 2 friends, baserad på ett manus av Helen Garner. 1986 visades Jane Campions filmer 2 friends, Passionless moments och A girl’s own story vid filmfestivalen i Cannes, inom ramen för den prestigeladdade festivalserien ”Un Certain Regard”. Vid samma festival vann Peels pris för bästa kortfilm. Samma år fick 2 friends flertalet priser. Australiska filminstitutet gav den pris för bästa regi, bästa TV-film och för bästa manus. 1988–89 startade Jane Campion inspelningen på sin första långfilm, Sweetie.

Jane Campion: ”Cannesfestivalenoch andra utländska festivaler gjorde mig medveten om att människor verkade tycka om den typen av filmer jag gjorde. Detta medförde att jag beslutade mig för att göra en modern lågbudgetspelfilm, med min egen personliga stil. Jag trodde att om vi inte begärde för mycket pengar, skulle man låta oss göra någonting ovanligt. Jag kände att det skulle bli fantastiskt att fä göra filmen tillsammans med den generation filmarbetare jag hade växt upp med. För oss flesta var det vår första långa spelfilm.”