[Felicia’s Journey] England/Kanada 1999. Regi: Atom Egoyan. Manus: Atom Egoyan (efter en roman av William Trevor med samma namn). Producent: Bruce Davey. Foto: Paul Sarossy. Musik: Mychael Danna. I rollerna: Bob Hoskins (Hilditch), Elaine Cassidy (Felicia), Arsinée Khanjian (Gala), Peter McDonald (Johnny), Gerard McSorley (Felicias pappa), Claire Benedict (Miss Calligary) m.fl. Längd: 116 min.
|
”Ingen av mina filmer är gjorda för att underhålla publiken.” [Atom Egoyan]
Efter Ljuva morgondag, som är en oerhört tragisk film om en by som lamslås efter en bussolycka, valde Atom Egoyan att göra en film som av flertalet kritiker jämförts med Hitchcocks Psycho. Om än en snällare version av Psycho, utan de gastkramande skräckeffekterna och den stigande spänningen. Det här är inte bara Egoyans första Hollywoodfilm (han var garanterad att vara fri från koncernens påtryckningar) utan också den första av hans filmer som utspelar sig utanför Kanadas gränser.
Felicias resa är en film som handlar om mötet mellan två till det yttre väldigt vanliga människor som i verkligheten är mycket komplexa. Den 17-åriga, naiva Felicia har lämnat sin strängt katolske fader och hemlandet Irland och rest till England för att söka efter sin stora kärlek. Hon möter Hilditch i Birmingham, en vänlig, omtänksam, medelålders man som erbjuder henne beskydd. Han är ungkarl och chef för en cateringfirma. Båda bär de dock på hemligheter.
Filmen utspelar sig i nutid, men Felicias konservativa uppfostran och det faktum att Hilditch tycks ha fastnat i 50-talet, gör att de båda lever i en annan tidsdimension, de står utanför den moderna världen. Det blir också ett skäl till att de närmar sig varandra.
Felicias resa är en film som, likt Egoyans tidigare filmer, berör och oroar sin publik och dessutom provocerar genom att lura åskådaren att sympatisera med ondskan.
KHÅ
|