Ghost Dog &endash; samurajens väg 23/11 kl 19.00
(Ghost Dog The Way of the Samurai) USA/Japan/Frankrike/Tyskland 1999. Regi & manus: Jim Jarmusch. Foto: Robby Müller. Klippning: Jay Rabinowitz. Musik: RZA. Dekor: Ted Berner. Producenter: Richard Guay & Jim Jarmusch. I rollerna: Forest Whitaker (Ghost Dog), Isaach de Bankolé (Raymond), John Tormey (Louie Bonacelli), Cliff Gorman (Sonny Valerio), Camille Winbush (Pearline), Henry Silva (Ray Vargo), Tricia Vessey (Louise Vargo), Damon Whitaker (Ghost Dog som ung). Längd: 115 min.
Jim Jarmusch låter ofta de som lever i samhällets marginal få huvudrollen i hans filmer. Så också i hans senaste, hans första spelfilm sedan Dead Man (1995). Jarmusch är fortfarande en av USAs bästa regissörer, och Ghost Dog är ännu en pärla. Till skillnad från tidigare filmer är den rakt berättad och innehåller action, men man känner igen Jarmusch i melankolin och humorn.
Historien är löst baserad på Jean-Pierre Melvilles Le Samouraï (1967), där Alain Delon spelade den dystre yrkesmördaren med stil. Forest Whitaker &endash; som alltid är fantastisk &endash; spelar här en enstörig yrkesmördare vars tillvaro ledsagas av gamla samurajkoder. Han lever på ett hustak tillsammans med dussintals duvor, vilka han använder för att kommunicera med sina uppdragsgivare. Dessa är ett gäng åldrade italiano-gangsters som knappt har märkt att det gyllene 70-talet är förbi, förutom att de är nere med hiphopen. Självklart hamnar Ghost Dog i onåd hos maffian och måste elimineras, men han går inte utan kamp. Storyn är inte så originell, men karaktärerna är annorlunda och intressanta. Ghost Dogs enda vänner är en beläst liten flicka, som han diskuterar litteratur med, och en haitisk glassförsäljare som han kan föra förvånansvärt givande konversationer med, trots att de inte förstår varandras språk.
Cinematografin är snygg (Robby Müller fotade även Dead Man) och musiken av Wu Tang Clans RZA passar utmärkt. Soundtracket på cd innehåller dessutom Ghost Dogs högläsningar ur Hagakure &endash; samurajboken han lever efter. Man kan hitta paralleller till Kurosawas Rashomon, dels i sättet att se en händelse ur olika perspektiv, och dels så förekommer den som en betydelsefull länk i bokform. Varför Ghost Dog valt att leva efter gamla japanska krigarseder avslöjas inte, men det skapas intressanta kopplingar mellan olika tider och sociala regelverk. Sight and Sound skrev om filmen (#5, 2000): "Ghost Dog comes across as an eccentric salad of styles (a hip-hop Mafia samurai thriller, no less), its core pure Jarmusch."
AM